Nä jag kan fan inte......

...hålla mig från ett annat utlägg :)

Idag fick jag ett sms som gjorde mig sååååå glad! Det var från Peter som gick i samma klass som mig på drift-utbildningen. Vi umgicks mycket under tiden vi gick i skolan men sedan flyttade han till Umeå och började jobba. Jag tänkte att yeah yeah nu blir det som alltid blir, vi kommer aldrig ses mer ever again....MEN! Imorgon kommer han till stan!! Hans tjej Erika ska klippa sig och då hinner vi ses lite. What´s the deal och uppståndelse tänker ni nu och det ska jag berätta för er!

Jag har haft många killkompisar under årens lopp, men ingen har stannat för en längre tid. Jag har alltid varit den där "substitute-flickvännen", ja förutom sex-kapitlet då förstås, för mig har det alltid varit "vi är bara vänner och kommer alltid vara det".....jooo tjeena! Så fort de hittat en "riktig" tjej har det varit tack och goodbye, schysst att du hängt med mig under tiden jag inte haft nån annan men nu har jag det så sayonara babe ha det fint. Eller nej, inte ens hej då har man hört, de har liksom bara dragit vidare och så har jag till slut insett en dag att det var ett halvår sen som jag hörde ett livstecken och då fattar man ju grejen.

Det värsta exemplet var när jag nyss blivit tillsammans med Arne. Jag hade några få killkompisar som jag trodde skulle finnas i mitt liv för alltid och jag var noga med att Arne skulle veta det och att också han skulle lära känna dem. Ack så fel jag hade. Den som jag absolut trodde skulle finnas kvar blev som förbytt när han träffade en tjej och ni vet ju redan hur storyn slutar. Jag hade faktiskt prioriterat honom många gånger men vad fick man för det?

Har alltid fått höra att killar och tjejer INTE kan BARA vara vänner men jag har alltid hävdat motsatsen, att det inte är själva könet man är vän med utan personen. Jag vet inte, alla verkar tänka olika. Jag är ju iofs uppvuxen med grabbar, hade en bästa vän som var kille under uppväxten så jag kanske har andra förutsättningar och värderingar vad vet jag.

Imorgon ska jag iaf träffa Peter och det ska bli skitkul! Måste ju ändå vara ett litet bevis på att det VISST går att vara vänner "över barriärerna". Han och hans tjej ska bli föräldrar i mars och jag hoppas att jag får se den lille relativt snart!

Måste göra ett litet inlägg om en liten trätäljande snickebo från Gävle också, Emil that is :) Jag vet att han kikar in här ibland så han ska ha en STOR ELOGE för att han fortfarande håller koll på mig och det känns tryggt. Tror att vi alltid kommer finnas i varandras liv och det känns också bra. Arne gillar honom skarpt också vilket är uuungefär livsviktigt :) Ser fram emot en sommar med fågeldansen hihi!!

Peter och Emil :)

Nu ska jag fixa lite mat tills Arne kommer hem med badrumsinredningen och det vi glömde att inhandla igår på Bauhaus.