Har ni någonsin undrat vad det är jag jobbar med? Jag ska försöka ge er en bild: Har ni sett den där reklamen som Eniro kör på tv,den där om "Supersök"? Har ni sett den där stackars prao-killen som kläcker idèn men får endast "jaja whatever sitt du där och bara andas"? Om ni nånsin undrat vad det är jag jobbar med så har ni det där,that´s pretty much it. Nej inte egentligen,men det är så jag känner det rätt ofta. Jag kan inte peka ut vems fel det är,för de allra flesta som jag jobbar med är lika sjuka,galna och sådär lagom efterblivna precis som jag,men förmodligen är det en blandning av mig själv,det primitiva sociala spelet samt samhället i sig. För det första så är det ju fortfarande mestadels män som jag jobbar med,och de flesta har ju varit med sen mannaminne så det är ju inte direkt så att man kaxar upp sig i onödan när man har en teori om varför tex en ventil inte öppnar eller vart vattnet tar vägen när det inte kommer dit det ska etc etc. Jag vet att jag borde stå på mig mer men det är fan så svårt när jag inte direkt har någon erfarenhet att komma med. Därför håller jag mig rätt passiv och lyssnar mest. Sedan har jag ju inte heller samma intressen,dvs bilar,båtar eller nån annat sådär testosteronstinn hobby :) Det är inte många som skulle fatta om jag skulle börja berätta om varför ett mollackord i en durlåt skulle bli så jävla snyggt på just det där stället i låten eller varför jag blir så euforisk när jag kommer på en,enligt mig,sjuuuukt bra textrad.
Tänker inte ge upp dock! På ett sätt är det här det bästa som kunnat hända mig,jag som alltid haft det så lätt för mig i skolan och allmänt med för den delen. Har alltid bara liksom surfat med on the wave of life. Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna,morska upp mig,pansarbekläda min lilla kroppshydda och ge mig ut i strid! Attack!
You g girl!!!!!! :)
SvaraRadera