"Ska ni inte skaffa barn snart?"

En av rubrikerna i Aftonbladet som fångade min uppmärksamhet. Den handlar bl a om huruvida det är tjejen ensam som har rätt att fatta det beslutet,om man kan kräva av sin partner att skaffa barn om denne inte vill eller vice versa. Detta är en debatt som förmodligen kommer fortgå i en evighet men jag vet inte ens om man kan kalla det en debatt? Jag menar,det är väl en självklarhet att man inte kan tvinga någon att göra det ena eller det andra?!

I alla fall,vad jag vill säga är att jag tycker den här frågan är väldigt intressant eftersom jag själv aldrig haft något enormt sug efter att skaffa barn. Måste säga att jag får varierande reaktioner när jag släpper den bomben. Vissa bara skrattar och säger "Du kommer ändra dig,du är ung och har all tid i världen",andra tittar på mig i förfäran som om jag vore en parasit och deras syn på mig för alltid har fördärvats, medan andra verkar ta det med ro och säger "Okej ja alla vill ju inte ha barn". Jag är dock tveksam till att alla som hör till den sista kategorin verkligen innerst inne håller med:) Det verkar som om det är lättare att förstå de som vill ha barn,det är ju det mest "normala", den där kombinationen att "Nej jag hatar inte barn,jag vill bara inte ha några egna" är mest obegriplig.Om man inte vill ha barn så måste man ju antingen hata barn eller ha något genetiskt fel som absolut måste rättas till. Kanske känns lite samma som att vara homosexuell,det bara mååååååste ju gå att rätta till..yeeaah right!
Sen är det ju förstås lite knepigt om man är i ett förhållande där den ena längtar halvt ihjäl sig efter barn medans den andra är lika het på det som inlandsisen är kall. Jag har funderat massor på det där,tänk om Arne helt plötsligt en dag säger att han inte kan tänka sig ett liv utan en liten knodd...vad händer då? Har drömt mardrömmar om det flera gånger där jag ser honom med en annan tjej och barn i en lekpark och själv står jag ensam ute i pereforin.BRRRR!!!!!
Har en liten teori ( har många sådana jag hihi) om att kanske kanske är det lättare om det är så att det är tjejen som INTE vill ha än tvärtom. Hoppas ni hänger med på det här nu,jag ska försöka förklara. Jag tänker såhär att oftast så är det tjejerna som känner den där klockan ticka och "bestämmer" (förstå mig rätt nu) att nu är det nog dags för en liten bebis och killen i fråga hänger på. Om killen då skulle vägra och säga att nänä här blir det inga barn så tror jag att det är lätt att förhållandet spricker och tjejen hittar en annan som faktiskt vill ha barn. Om det är så att tjejen INTE vill ha barn så kanske det är lättare för killen att acceptera att okej vi skaffar inga barn. Nu menar jag absolut inte att det är så för ALLA killar och tjejer,det är klart att det finns killar som verkligen känner det där suget också men jag menar på det stora hela. Eller?

Hmm....det här är nåt jag kan spåna på i evigheter men jag tror jag stannar här medans jag fortfarande har nån som orkar plöja min blogg emellanåt :)
Jag älskar att ha folk omkring mig och har GÄRNA ett stort kaos av släkt och vänner med familjer på besök. En av mina visioner när vi skaffade hus var att alla ska känna sig välkomna,svänga in för en fika,middag eller vad som passar just då,komma anmäld,oanmäld så länge ni kommer,stanna över natten om det blir lite sent..ja ni hajar tror jag :)

Tänker på brorsan som fortfarande är kvar på sjukhuset. Han känner sig lite bättre men febern vill inte släppa. Han har blivit värsta House-fallet,de hittar ju inget egentligt fel på pojken! FIXA FIXA så bror min kommer hem hel och frisk för jag saknar hans galna jag!!!!

Nu blir det middagsfix,Macke och Sandra kommer förbi ikväll och sen ska jag jobba sista natten.