Ångest

Om man får en sån där hjärtskärande total rå-ångest över vilka färger man vill ha i köket.....är det då man ska skatta sig lycklig över vilket fantastiskt liv man egentligen lever? Jag vet inte men jag börjar fundera. Så fort jag börjar tänka på vårt kök får jag hjärtklappning, hjärnan tappar liksom sin verksamhet och jag vet varken ut eller in, vad jag egentligen önskar av mitt kök, än mindre vad jag över huvudtaget GILLAR vad det än gäller. Just nu går i alla fall funderingarna i endast svart och guld. Ja det kanske låter pompigt och osmakligt men jag tror det blir schysst som fan. Idag. Idag tror jag det. Imorgon kan det vara åt helvete rejält. JAAAUUG BLIUUUR GAUUULEN!! Hittar ju för fan inga luckor som är svarta och utan handtag, endast vita överallt. Så nu överväger jag ett vitt kök men Arne vägrar och jag är smått benägen att hålla med på många punkter. Tror att det kommer bli lite meningslöst och tråkigt till den guldiga tapeten. Arne satte ned sina hälar i marken och sniffade "sjukhusmiljö". Också sant, jag som är räddare än räddast för sjukhus.

Lite feg att våga med den röda fondväggen bakom köksdelen också. Undrar om jag kommer bli less fort, hmm det lutar mest åt svart och guld endast. Fortfarande :) Hur vill ni ha era drömkök? Vad ska man tänka på? Hur fan ska JAG veta hur jag rör mig i köket? Det var ett tips som jag läste, att man skulle ta till vara på hur man rör sig i köket. Ja vafan, jag vandrar mellan diskhon, vågrätt mot spisen, fortsätter samma väderstreck mot ugnen där jag våldssliter för att få upp luckan, får en smäll när dörren till tvättstugan går upp av vinddraget.....ja typ så "rör jag mig" i mitt kök :)

Mat mat mat nu! Kyckling och ungsstekta grönsaker, till det en fetaoströra. MUMMA!