Idag har jag suttit och tittat på ett program om sälar. Jag vet inte vad det är men jag fastnar ofta vid djurprogram. Tycker att det är fascinerande hur tydligt, enkelt och funktionerande djuren lever. Allt de gör handlar om att helt enkelt leva, fortplanta sig, akta sig för att dö, ja såna saker. Undra om det finns någon oro i deras liv? Såklart de oroar sig för andra rovdjur, mat, kyla men de behöver ju knappast oroa sig för att klättra på någon karriärstege.
Jag borde egentligen ha jobbat på en djurpark, det har alltid varit en dröm. Jag antar att jag romantiserar det arbetet något. Ser mig mata lite djur, gosa med nån elefant, klappa en tiger som jag mirakulöst tämjt, förlösa en liten killing bara sådär, ta hand om en schimpansbebis och mata den med nappflaska.....ja ni hajar va? Jag ser inte riktigt slitet bakom. Helheten. Däremot så tror jag att fördelarna med råge väger över nackdelarna helt klart! Jag älskar djur, de är så enkla varelser. What you see is what you get liksom.
Sälarna tog hand om sina egna små kutar. Var det någon som kom bort från sin mamma så körde de andra mammorna med "shit happens but it ain´t my problem". De vägrade helt enkelt sonika att hjälpa till för de visste att de endast hade mat till sin egen kut. Känner de något när de gör det valet eller är det bara en självklarhet?
Jag tänker på filmen "Bee movie" :) Finns det något djur som tänker att näähäee du bara för att vi har vandrat på den här savannen i hundra år så ska du inte tro att JAG tänker göra det! Och så drar det iväg på egen hand för att upptäcka något annat. Det kanske är det som händer våra vargar just nu, de som dyker upp lite här och där nära våra hem. De kanske har tröttnat på att hänga för sig själva i skogen och nu har någon stöddig rackare bestämt sig för att ändra på det. De kanske inte alls är galna som vi människor tror bara för att de avviker från det normala djurbeteendet?
Well well, det där var också en annan out-there-tanke från insidan av mitt huvud. Jag jobbar nätter så jag har inget mer vettigt att komma med tyvärr. Har i alla fall varit ute på ett intervallpass i backe, sprang så jag fick blodsmak i munnen. Undra om det tar då?
Nu måste jag sätta igång med mat och sen tänker jag inte göra ett skit förrän jag måste åka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar