torsdag 29 oktober 2009

Love live forever


Såhär vill jag minnas Michael Jackson och såhär tror jag att han på sätt och vis vill att vi ska minnas honom. På scen, där han får göra det han älskar mest och det han också gör bäst, bättre än någon annan någonsin klarat av. Jag tror att det är svårt, nästan omöjligt, att greppa vad han egentligen åstadkommit under sitt korta liv. Han har skapat en egen dans- och musikepok, inspirerat människor världen över. Allt detta med en ödmjukhet som sällan skådas, i alla fall på äkta vis. Han har engagerat sig i världen, i oss människor utan att han ens egentligen har behövt. Han har tagit till sig de som haft det svårt och bjudit på sig själv och på det han själv saknade under sin uppväxt. För vad kan man ju undra? Vad fick han för det?
En hel värld som stod emot honom istället för bakom eller med honom och som nu mirakulöst vill hylla honom, till största delen för att tjäna pengar på det kan jag anta. Han gick med på att göra femtio konserter till. F.E.M.T.I.O! Jag vet inte riktigt varför. Var det så att han blev mer eller mindre tvingad på grund av skulder som han sägs ska ha haft? Var det inte hans egen vilja? Eller var det helt enkelt så att han, en sista gång, ville ge sin kärlek till sina fans? De som faktiskt stått vid hans sida i alla motgångar, fler motgångar än någon människa ska behöva ta. Jag skäms. Jag skäms att vara människa när jag tänker på det. Om Jesus nu funnits och bibeln talar sanning så är det här exakt samma sak som inträffat nu. Michael var vår tids Jesus och för det fick han dö. As simple as that.
Jag såg filmen igår. Jag grät. All denna enorma kunskap, engagemang för musiken, det som drev honom...allt är nu förgäves. Eller inte. Vi har fortfarande kvar hans musik men vi kommer aldrig aldrig aldrig någonsin att få vara med om något liknande igen. Inte för att jag hade beställt biljetter till hans konsert. Det är alltid såhär i efterhand man inser hur stora en del saker faktiskt är tråkigt nog. Så verkar vi människor funka. Jag önskar att jag hade förstått det innan. Jag önskar att jag hade beställt biljetter. Jag önskar att han hade fått leva och göra sina konserter. Jag önskar att världen hade låtit honom vara ifred. Att han skulle ha fått göra sin grej, sprida lite ljus i vår stundtals mörka värld. Men nej.
Jag hoppas det finns en himmel och att den är precis så bra som den beskrivs. För om det är någon som någonsin fötts och förtjänar första parkett så är det Michael Jackson.
WITH LOVE

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar