Att KÄNNA sig fram

Jag önskar att jag var mer konsekvent när det gäller livet och saker som händer. Oftast har jag en klar bild av hur jag vill att saker och ting ska vara, vad jag anser om ditt och datt, hur jag ser på olika människor och vad jag själv vill och inte vill göra.

DÄREMOT!
Kan jag lika snabbt ÄNDRA mig på alla fronter. Sånt som jag ena sekunden tyckte var helt otänkbar kan mycket väl i nästa, mjaaa i alla fall om jag har fått fundera på det och bearbetat det en liten stund, bli heeeelt självklar och rätt!

Önskar bara att jag kunde tänka till ibland, fundera bara eeeeeen aningens längre. Men näää nää inte jag inte! När något känns rätt så KABOOM I strike from left to right utan att fundera så mycket. Om jag inte vore förankrad av tyngdkraften skulle jag förmodligen driva runt som ett löv i vinden och bara vänta på att något, kanske snö, regn eller en våt vindruta, tog ned mig på jorden igen.

Nu undrar jag. Är det okej liksom? Är det okej att snart vara 30 år och leva med tankar lika långvariga som en guldfisks minne? 

Jag lyssnar till människor som antingen nyligen har köpt eller ska köpa hus. De har funderat, stött och blött, tänkt till och då menar jag VERKLIGEN tänkt till, INNAN de slagit till.
Me on the other hand, tomtar fram till ett hus, tar en titt och tänker "Ja vafan det här ser ju kanooon ut, let´s buy it God damn it!"

Trodde det var så det gick till liksom, man går på känsla. Något jag för övrigt borde lärt mig att INTE göra hela jävla tiden då det oftast kanske inte blir som jag tänkt mig. Men sån är jag, jag går på känsla. Om jag inte skulle leva på det viset så vet jag inte vad som skulle styra mig. Jag KÄNNER mig fram.
En kopp kaffe i vårsolen efter en svettig morgonpromenad. A moment in the sun med fötterna på en solvarm träbrygga. En perfekt textrad i en lika perfekt låt. Att sitta uppe en sommarnatt och komma på en riktigt bra låt som man känner sig som ett med. Ett leende från en människa som gör en glad ända in i märgen.

Jag KÄNNER allt sånt, sparar och samlar på det tills jag blir alldeles hög och nästan inte kan andas. Det kanske inte alltid blir rätt men vafan jag KÄNNER i alla fall NÅGOT. Det verkar inte vara alla förunnade these days.