måndag 10 januari 2011

Längst fram

Det är så jag lever mitt liv, for better and for worse. Gasen i botten at all time.
Det började nog när jag var väldigt liten, eller ung ja vafan ett barn då, för liten kommer jag nog alltid att vara. Vet inte om det har att göra med att jag inte gick på dagis och aldrig fick någon egentlig konkurrens av andra barn. Det var ju liksom bara jag i byn typ. Ja brorsan såklart men han var ju fem år äldre och vem fan kan konkurrera med det liksom?!

I alla fall. Jag fick nog alltid höra att jag var så duktig. Jag hjälpte min dagmamma att städa, skotta snö, baka, you name it, och när jag lekte att jag var Gunde Svan och skitbra på skidor fanns ju liksom ingen annan där att utmana.

I skolan började jakten på allvar. Längst fram var nyckelordet. Jag tävlade omedvetet med allt och alla, inklusive mig själv. Jag skulle räkna snabbast, stava bäst, skriva skrivstil fortast bla bla bla.

Det där har nog hängt med hela livet. Jag vill vara bäst helt enkelt.  IN LEAD! LÄNGST FRAM! På ALLT jag gör! Naturligtvis inser jag ju att det inte går men då är det ju ett enkelt val. Det är bara att skita i sånt jag är dålig på. MÖÖÖÖÖÖÖÖP!
 
FEL FEL FEL!

Det är så jag INTE får tänka! Jag måste ju för fan ta tag i det som jag vill men inte riktigt bemästrar för att utveckla mig själv! Till viss del så gör jag ju faktiskt det. Jag utmanar ju mig själv vad gäller träning. Det känns inte riktigt helt okej att utsätta mig för en tävling där förmodligen de flesta har erfarenhet av fitnesstävlingar, långa träningsmeriter.....MEN! Jag gör´t! För någonstans finns den där lockande känslan av att jag...kan....bli....LÄNGST FRAM! Helt sjukt men det är nog det som driver mig. Att känna känslan av att klara av ett mål som man har satt upp är obeskrivlig och jag är nog en riktig junkey för det!

Jag gör likadant när jag kör bil. Hatar verkligen att ligga bakom någon annan som ska bestämma hur fort jag ska köra. Ja jag VET att det egentligen är hastighetsbegränsningen som gör det men sålla mellan raderna nu :)

Är det en konsert ska jag gärna och helst vara LÄNGST FRAM för att få ut upplevelsen till max. Vissa gånger kan det vara schysst att stå lite på sidan av och insupa en mysig känsla, bara lyssna in musiken, men oftast.......mjaa oftast är det inte där ni finner mig utaaaaannn........




LÄNGST FRAM!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar