Aldrig 20 igen!!

Det är så många som säger att de önskar att de vore 20 år igen. Ha hela livet framför sig och bla bla bla. JAG däremot önskar verkligen INTE det! Jag skulle aldrig någonsin vilja gå tillbaka och återuppliva min tid som osnyten 20-åring. Inte för att jag tycker att jag vet sådär skitmycket nu heller, men jag börjar sakta men säkert knåpa ihop pusslet som ska bli den bästa delen av mitt liv.

Tänkte på det idag nämligen, när jag vandrade hem från ett skönt crossfitpass med en av de coolaste töser jag träffat. Anna-Carin is the shit liksom!! Kommer på att hon vill bli skotercrossförare, drar ihop sponsorer, fixar och trixar, kör kors och tvärs genom landet på tävlingar.....allt på eget bevåg trots att andra skakat på huvudet och undrat vafan som tagit åt henne.
Vad som tagit åt henne, joooru det ska jag berätta! Hon följer sin dröm och det är tamejfan det mest beundransvärda en människa kan göra!! Det finns så många som bara tänker, och aldrig gör, så sådana här grejer är sånt som imponerar och inspirerar mig nåt så grymt mycket!!

Blev lite carried away här känner jag haha, men det jag ville komma fram till är vilka störtsköna människor jag lärt känna närmre det senaste året. Riktiga feelgood-människor som hela tiden ger energi, utan att de ens försöker.
Jag håller på att skapa det liv jag vill ha, med de människor jag vill ha i det, och det är egentligen inget som jag har fokuserat på. Det har liksom bara "hänt". Eller inte, men ni kanske förstår hur jag menar ändå.

Om jag ändå skulle gå tillbaka och bli 20 bast igen, så skulle jag önskat att jag hade sinnet och tankarna som min kusin Linda har. Hon är helt outstanding i sitt sätt att vara! Hon följer sina drömmar, låter ingen säga att det inte går, hon får saker att hända, saker som hon vill ska hända. Hon väljer smarta vägar, har bra värderingar och är omtänksam och intresserad. Ja, om jag vore 20 igen så önskar jag att jag hade tänkt på det sättet då.

Jag har mest lallat runt och saker har bara hänt mig också, utan att jag direkt har funderat över det eller jobbat för det. Jag har mest insett i efterhand att "tjaa det blev ju rätt bra det här", men det är verkligen inte så att jag har haft en utstakad plan. Åh herregud, jag har varit lika vilse i huvudet som jag är när jag ska hitta rent fysiskt runt i världen!

Just nu känns det som att jag är på väg dit jag vill. Jag har fortfarande ingen glasklar plan, men jag trevar och känner, letar rätt väg, hittar fel, vänder om och väljer rätt. Hittills tycker jag att det har gått jävligt bra så om det är min plan, that´s the way it is!