Jag har en grej jag måste träna på. Haha EN grej, om det bara vore så futtigt, jag har en massa grejer att träna på, men en av de grejerna är att NJUTA.
Jag kör lite med dubbelmoral här. Har ju inga som helst problem att njuta över små små saker som bara fötter på en solvarm terass, en kopp kaffe tillsammans med en god vän, en molntuss på en annars så klarblå himmel. Sådana saker har jag inga som helst problem med att stanna upp, notera och vältra mitt inre i nuets njutning.
När det kommer till större saker dock. Sådana saker som är så stora och viktiga att det nästan är svårt att fatta att man är med om dem. DÅ har jag svårt att wrap my head around it. Jag skapar möjliga skräckscenarion för vad som skulle kunna hända, just in case liksom, för att "lura" faran och förutse en katastrof.
Men ghaaaa!!! Vilken fara och vilken katastrof???? Varför kan jag inte bara luta mig tillbaka, titta på allt underbart jag har framför mig, summera allt vackert och bara tillåta mig att glittra i glansen?
Nä! Istället måste jag verkligen hitta sånt som förmodligen inte ens finns. Jag gräver och gräver ända längst in för kanske, kaasanske finns det något jag missat. Något som kan tvärvända och göra en thaiboxningskick rakt i mellangärdet and I neeeeeever saw it comin'.
Sure thing, jag har rätt. Det KAN hända. Men så kan man ju inte leva! Jag kan ju inte vara så fullt upptagen med att rusta för en katastrof, att jag helt enkelt glömmer att leva i nuet och bara njuta! Då är det tamejfan lika bra att jag börjar gräva ett skyddsrum och samla på konserver lika väl. I fall att liksom....;)
Det handlar i grund och botten om kontroll. Jag mår bra när jag har kontroll. Har jag det inte vill jag genast fixa och trixa för att skapa balans i mina system igen. Ska man leva ensam i ett hål funkar den taktiken skitbra, men ska man leva i stora vida världen funkar det inget vidare.
Det som är bra med detta är att jag tränar. Hela tiden tränar jag mina sinnen till att se saker på andra sätt. Större sätt än den lilla bubbla jag gärna tränger in allt i. Jag är inte 14 längre och kan inte fortsätta tänka att allt som händer kretsar runt mig. Ni vet, känslan man får om man snubblar mitt på torget och tror att alla sett det och skrattar. New update: Det gör de......INTE! Ingen jävel bryr sig om någon annan eftersom alla har så förbannat fullt upp med sig själv! As simple as that!
Med dessa tankar ska jag dra på mig mina sneakers och vandra en stilla promenad till Globen där jag ska lösa världsproblem med en riktig människa. Ska bli sweet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar