Kommer ni ihåg Stefan Andersson? Inte? Kommer ni ihåg den svenske Bryan Adams, den hesa rösten och "Catch the moon"? Är ni inte med nu får ni både skylla er själva OCH skämmas!!
Varför?
Därför att han är, by far, Sveriges absolut bästa sångare!! Dessutom en grym entertainer, historieberättare och allmän underhållare. Med en nerv som gör så att alla sinnen bara vrider sig av förväntan och längtan efter nästa ton, fras, andetag, går tiden alldeles för fort. Det är som att bli frontad av tåget och inte fatta vad fan som hände förrän det är för sent! Fast på ett BRA sätt! På ALLA bra sätt!!
Ja jag vet. Jag är dramatisk. Men det är så jag känner. Jag är en riktig sucker för akustisk, avskalad musik. Musik med texter som har djup, betydelse, känsla och närhet. En röst, en ton, allt med precis rätt timing. Antingen ska det höras eller inte höras alls.
Jag var fullkomligt blown away. Det finns inte många tillfällen då jag blir det, men den här kvällen ska jag minnas. Jag ska plocka fram den ibland, när själen behöver värme och mina sinnen söker ro.
På väg med tåget hem just i detta nu. Imorgon börjar jobb, träning och operation vardagsrum rulla igen. Tills dess ska jag luta mig tillbaka, plugga in herr Andersson och bara suuuuga ut det gottaste av karamellen. Bästa söndagen på väldigt länge!!
Grym recension! Det är rätt skönt när det är nån enkel och oväntad som påverkar sådär. Såg faktiskt Peter Jöback (av alla) för nåt år sen och jag var helt häpen. Inte så mycket för hans sångröst; men han är en galet rolig och kraismatisk berättare. Och musiken blir bättre när man får en känsla för varför en person väljer de låtar han gör...
SvaraRaderaI maj blir det Ryan Adams i Sthlm, kommer säkerligen en mycket dramatisk recension då :)
Oh my, det kommer förmodligen bli minst lika magiskt! Väntar meeed spänning :)
SvaraRadera