Eller kanske ska jag säga would you miss me when I´m gone.
Den här världen kan vara rysligt kall, hård och ensam emellanåt. Eller förmodligen rätt jävla ofta för vissa, det är bara det att jag aldrig har kommit i kontakt med den sidan. Förut. Nu är jag ju inte ensam på något vis egentligen, men stora delar av min tid så lever jag trots allt ensam. Fysiskt sett alltså, jag är ju ensam i den här lägenheten rätt ofta när inte min finaste finaste är här.
Därför får jag ju känna av baksidan med det här att vara ensam-grejen. Är man inte alltid två så räknas man inte, det är den krassa verkligheten jag har kommit fram till. Eftersom jag reagerar över det så måste det ju vara rent överjävligt för de som är ensamma dag ut och dag in, konstant och hela tiden?!
Erica sa till mig igår att "man umgås ju i par" och resten blir lite åsidosatt. Kanhända. Men varför egentligen?
Är det skrämmande det här med att vara ensam? Skrämmande för omgivningen menar jag. Att de inte vet hur de ska hantera saker i singularus? Lite läskigt, lite konstigt och obekvämt? Som att gå på bio ensam eller äta på restaurang utan någon mittemot. Typ.
Jag har aldrig reagerat över det förut. Kanske för att vi är i den fasen av livet nu. Man måste ha någon och något att luta sig emot, annars finns man liksom inte. Man glöms bort och sopas undan helt enkelt.
Det är svårt att ge någon rättvis sida av det här märker jag, eftersom jag förmodligen alltid setts som en del i ett par. Sen blev det lite knepigt att placera mig tydligen. Jag är ju en del i ett par nu också, en helhet, men jag gissar att det är svårare för vissa andra att hantera den biten eftersom det inte är "som förut".
Äh det var en nonchalant analys som blev till ingenting märker jag haha! Vi går vidare!
Natten som var var rent överjävlig på alla sätt och vis. Jag var vansinnigt hungrig, trött och frusen. Vid femtiden, när man är som allra piggast yeeeaah right, fick jag göra en manöver and bring some heat to the people. Inatt blir det nog bättre, i alla fall matmässigt sett då jag hamnat mer i balans med hur jag sover och är vaken.
Träningen har hunnits med, både prommis och ben/mag-träning på gymmet. Hujeda mig vad det kommer kännas imorgon!!
Nu ska jag se om jag kan slumra en stund på golvet framför tv:n. Sov gott ni som kan inatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar