Att ha en smart kropp

This is me.......

.......Jag är en pusselbit som hela tiden letar bitar som passar till mitt forever-building-puzzle. Det är ett mycket bra evighetsgöra för jag blir ständigt överraskad över varje ny bit, som kanske inte såg ut som en matchande kantbit från början, men när den lades right next to me, bara gled dit utan något motstånd. Som om den alltid legat där och bara väntat på att få läggas.

Min alldeles egna pusselbit är glad och solig. Den sjunger, bubblar, älskar, hatar.......ja den är så full av livet att den nästan ligger och hoppar. Den mår som allra bäst med likasinnade bitar med mjuka kanter som bäddar in och länkar till min för all evinnerlighet.

Min pusselbit smider planer. Planer på att växa med mitt pussel och sprida ut det så långt att det inte går att se vart det börjar eller slutar. Så full av små färgklickar som gör mitt pussel alldeles unikt och till något som ni aldrig sett förut.

Min pusselbit har ett eget magnetfält. Detta magnetfält drar till sig andra soliga små bitar som gör min pusselbit till den lyckligaste ever.

This is NOT me....

.....but lately I kinda feel this way. Jag känner mig tömd på energi vilket INTE är likt mig! Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilken väg att gå på och när jag försöker välja så snurrar jag bara runt runt i cirklar.

Jag har ingen kris, var inte oroliga för det! Kris dessutom, varför ska det alltid vara ett dåligt ord? Och varför heter det "kris"? Kan man inte kalla det livsutveckling? Varför måste alltid förändring förknippas med någonting dåligt? Det kan ju vara en jättebra grej!

Just nu känner jag mest att mitt pussel har lagts en aningen för fort och där jag inte har haft möjlighet att fundera. Haha som om JAG är en sån som behöver FUNDERA MER på saker och ting?!

Jag är impulsiv av naturen, det ska gudarna veta. När vi köpte huset t ex, tänkte jag ärligt talat inte vad det innebar att ha ett hus. Arne gjorde det visst rationell som han är hihi, men jag stövlade bara fram i alldeles för stora skor, kände nånting bra och handlade därefter. Precis så som jag är!

Det jag nu håller på att lära mig är att det är okej att ändra sig. Man behöver inte stå för samma sak  i ur och skur resten av livet bara för att man tyckte det EN gång. Det är heeeelt okej att byta bana vad det än gäller. Jobb till exempel är något som jag funderar mycket över. "Varför blev jag aldrig journalist?" MEN HERREGUD MÄNNISKA du fyller 30 i år så get yourself together and sluta gnäll! Jag har väl alla möjligheter i världen att bli nåt annat om det nu är det jag verkligen känner att jag brinner för!

Kroppen är en ruskigt smart uppfinning. Den känner av när det är nog, när det tar stopp och hjärnan är alldeles för fucked up för att fatta att den måste VILA! Så då drar den i nödbromsen. STOPP STOPP!! Tjuter det i däcken och jag är inte mer idiot än så att jag inte fattar att jag måste lyssna. Så det gör jag nu. Därför min lilla rumpa kelat extra mycket med sofftyget den här veckan. Måste dock säga att jag är sjukt otålig och vill ha min energi tillbaka!

Imorgon ska jag dock göra en rokad och ta tillbaka lite av mig själv. Underbara Camilla kommer hit med lunch och vi ska ha en supermysig eftermiddag! Efter det kanske jag solat mig i glansen såpass att jag känner mig redo för ett pass med Fredrik. HÅLL TUMMEN för mg pleeeease!