Har ni alla ett sånt place, "Happy place"? Ni vet ett sånt som Happy Gilmore hade? Antar att ni i så fall har lite andra visioner än små cyklande dvärgar och en grandma som kastar pengar....eller hur det nu var.
Mitt Happy place är definitivt Kälen, what else can it be? Där får min själ ro, där kan jag känna att mina tankar ändå någonstans hör hemma och får gensvar. Att bara ta en promenad och känna alla lukter som jag känt tusentals gånger förr, och se samma vyer som jag sett gång på gång utan att sluta häpnas över hur otroligt vackert det verkligen är....Det rinner rakt in i min själ, i varje skrymsle och vrå där det växer små, taggiga grenar, det slätar ut och jämnar till så det blir ett fluffigt täcke som bäddar runt och stoppar om.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara känslan, men det är som om hela jag suddas ut lite och blandas upp med allt det varma och mysiga så att allt grått och trist liksom försvinner lite. Det blir i alla fall inte lika påtagligt.
Varje gång jag känner att jag tappat bort en liten bit av mig själv, så är det dags att packa väskan och åka. Sommar som vinter, höst eller vår, jag blir aldrig besviken på Kälen som "tankstation". När jag åker därifrån igen är jag uppfylld av en känsla av att kunna göra i princip vad som helst. Ingenting är omöjligt och det är en grymt feelgood-känsla. Att den så småningom avtar är ju ofrånkomligt men jag vet ju att det alltid finns där och väntar på mig.
Idag har en bit av Kälen kommit till mig. Mamma, pappa och min älskade mommen har varit på besök. Mommen är, som jag tidigare skrivit, det lilla jag har kvar av barndomen. Jag känner mig både liten och stor i hennes sällskap. Vi har aldrig diskuterat världsproblem, hon är inte den sortens människa, men jag inbillar mig i alla fall att vi har en connection. Hon betyder otroligt mycket för mig och jag försöker verkligen hålla kontakten och hälsa på varje gång jag kommer hem. Hon behöver lite social stimulans och jag behöver hennes sällskap. Det är liksom en del i hela processen.
Har också haft besök av en annan speciell människa, nämligen Emma. Hon är den som alltid hälsar på varje gång hon kommer hem till stan och ingen är gladare än jag att hon tar sig tid. Imorgon får jag lite mer tid med henne då vi ska äta lunch innan hon tar sitt pick och pack och drar hem till Karlstad. Det är ljuvligt med vänner som man inte behöver oroa sig för att man inte hör av sig tillräckligt ofta eller så. De bara finns där, villkorslöst, och det är få förunnade att ha sådana vänner.
Imorgon hoppas jag på att få träffa ännu en saknad själ, Fredrik, för lite träning och andlig guidning hihi.
Det är svenska flaggans dag och den enda som sjunger det är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar