Små lätta steg?

Oh yes I do!
Mina fotsteg ser dock lite varierande ut allt eftersom jag vandrar. Ibland är det storstövlarna som slängt sig runt mina fotknölar, ivrigt påhejande med båda armar i ett skruvstäd så jag omöjligt har en chans att ta av mig dem. Då klampar jag bara på, rätt oförmögen att se konsekvenserna av mitt agerande. Det blir stora, raska kliv men också stora märken vartän jag går. Saker och ting hamnar i kläm och fastnar skräckslaget under mina räfflade sulor. Det som räddas, räddas kan så att säga!

 Ibland är det sköna sneakers som får mig att glida runt lite laidback. Inget jag misstycker så när ni ser mig ha dem på mig får ni GÄRNA limma ihop skosnörena med superlim. I wouldn´t mind at all! Då flyter allt bara på. Inget eller ingen kan ens rubba min knappt märkbara existens. Jag är bara glad att finnas till och att andra finns där, runt mig eller i pereferin. Då skiner solen always and forever och himlen kastar blå gnistrande tomtebloss i mitt hår. Då lever jag till det yttersta och suger ur det gottaste ur allt som existerar. Det är då jag är JAG som bäst!

Oftast har jag på mig mina tofflor.Då smyger jag runt, tassar på tå. Jag ser, tänker och begrundar allt jag säger och gör. Jag känner av när andra har drabbats av mina storstövelkliv och gör allt för att undvika att detta ska hända igen. Och igen.Vill inte att någon ska behöva vakna ur sin sömn på grund av att jag stampat runt och förstört.

Men ibland. Ibland orkar jag inte göra något av ovanstående. Då drar jag på mig raggsockorna, lägger mig på soffan och bara är. Utan att någon sitter där bredvid och petar, tycker och tänker. Jag vill inte bli begrundad under lupp, helst av allt vill jag inte bli sedd alls. Det är inte mina bästa fotsteg, kanske just eftersom de inte blir tagna över huvudtaget. Det är då jag är som mest sårbar, det är då jag släpper garden. Jag klarar inte av att stå emot ifall någon anfaller fortet, river murar och simmar över vallgravar.

Eftersom jag verkar vara någon jävla Wikipedia, öppen bok eller till låns på biblioteket närhelst någon önskar så antar jag att alla kan bedöma vilka steg jag tar och i vilka skor de tas. Ibland kan de dock missbedömas. Som idag till exempel. Idag har jag stålhätteskorna på mig men svara mig då varför det inte känns som det alls?