Min kropp.....

....är mitt tempel!

Yes indeed, så är det tamejtusan!

När jag tränar.....

....mår jag som allra bäst. Jag känner mig hemma, bekväm och säker. Jag vet vad jag gör och varför. Jag bryr mig inte om vilken som tittar eller vad de tycker och tror, jag vet att jag gör det här för MIN skull och inte för någon annan.

Jag tycker om....

....när min kropp är stark och följsam. När den orkar fungera utan att protestera, såvida det inte handlar om ren träningsvärk. När jag inte kan känna att jag kan identifiera mig med problem såsom ont i ryggen, axlar, nacke på grund av dåliga muskler eller att jag inte kan ha vilka skor jag vill på grund av att mina knän har ballat ur. Nu finns det naturligtvis en miljard olika orsaker till varför folk har ont på olika ställen, men min kropp kommer inte ha/få den åkomman på grund av brist på underhåll.

Jag blir lugn...

...i psyket av att veta att jag har något som jag brinner för och som jag uppenbarligen verkar ha anlag för. Anlag eller vilja, jag vet inte vilket som ligger först, men för mig är det sak samma. Jag har tiden, visst har jag det, till skillnad från många andra som har familj, men det är ändå ingen orsak eller ursäkt. Vi människor har helt enkelt olika intressen och olika prioriteringar, så enkelt är det. Vissa bakar cupcakes, vissa målar tavlor. Andra planterar i trädgården, några bygger båtar. Jag tränar.

Jag är stolt....

....över min karaktär. Jävligt osvenskt att säga så men det är faktiskt sant. Det är så jag känner. Det är få saker som jag är stolt över när det kommer till mig själv, men det är nog min bästa egenskap gentemot mig själv. Bestämmer jag mig för något så genomför jag det, vad det än är. Det är egentligen rätt skitenkelt, i alla fall för mig. Hittar jag något som ger mig något tillbaka så är det helt klart mycket enklare att hålla fast vid det. Det svåra är kanske att hålla fast vid något tillräckligt länge och mycket för att det ska få chansen att bli en del av en.

Det känns bra....

...när jag känner att jag kan ha vilka kläder jag vill. Eller inte. Visst finns det issues så det räcker! Jag kommer alltid tycka att jag har världens stubbigaste fotbollsben, och att det är svårt att hitta en kjol som passar till dem. Men på det stora hela har jag inga problem att hitta storlekar, att det smiter åt på "fel" ställen osv. Jag börjar tycka om min kropp. Inte för hur den ser ut i första hand, utan mer hur den rör sig, fungerar, vad den utstrålar och sänder ut till andra.

Jag blir glad...

...när min träning ger resultat även för min mentala hälsa. Jag tänker mer klart och konsekvent efter ett träningspass. Jag känner mig psykiskt stärkt, vilket hjälper mig oerhört i min vardag, speciellt då jag har en tendens att få tankarna att skena vilt. Men då jag tränar tröttar jag liksom ut mig själv mentalt också. Jag orkar liksom inte lägga energin på skitsaker, utan skapar ett mer "whatever"-kind of mind, vilket kan vara otroligt skönt ibland. Rätt ofta.

Så jag tackar....

....mig själv för att jag har härdat ut. Jag har, fylld med skräck, pallrat mig till gymmet, tagit hjälp av en galen PT som kan skrämma skiten ur vem som helst. Vågat ta plats bredvid den där asbreda ryggtavlan med biceps lika feta som traktordäck och som lyfter lika mycket som vad en mindre by väger. Känt mig vilsen och bortkommen, osäker och rädd. Sakta men säkert lärt mig hur maskinerna fungerar och vilka övningar som är bra för vad. Fattat att man kan göra saker på olika sätt och inget behöver vara fel. Jag har utsatt mig för en obekväm situation, gång på gång, och fått det att vända så att det istället känns som mitt andra hem. Jag har lärt känna massa nya människor. Människor som påverkar mitt liv på olika sätt men som alla berikar det, i stort och i smått.

Så nu vill jag...

...hjälpa andra att göra en resa. En resa som kan förändra deras liv, bara jag har kunskapen att lyssna. Lyssna och höra varje individs behov, vad som triggar dem och hur de helst skulle vilja att det ser ut. Jag vill hjälpa dem att hitta ett mål, samt vilka verktyg som behövs för att lyckas. För lyckas kan alla göra, that´s for sure!!

Så jag tillägnar detta inlägg till me, myself and I och säger TACK SOM FAAAN!!! :)