Igår fick jag en jättefin kommentar från en tjej som skrev att hon önskade att hon hade hälften av min vilja och kunskap. Självklart blev jag glad för de orden, vem skulle inte bli det?! Jag blir verkligen alldeles mjuk och varm inombords när jag, genom mina ord här på bloggen, berör andra till och med såpass att de bemödar sig med att berätta det. Kanske små små saker men för mig är det stort. Min blogg är ju min egna terapi. Ofta går jag tillbaka och läser mina egna inlägg. Kalla det ego om ni vill, men jag lär mig alltid något nytt. Att det sedan påverkar andras liv, stort som smått, är en grym bonus!
Det här med vilja. Jag tror inte att jag är unik på något sätt genom att jag har en vilja. Nej jag tror att ALLA besitter den här speciella viljan, längtan efter att drivas av något som betyder något för en. Däremot är det inte sagt att det är lika lätt att göra något konkret av den, på grund utav olika anledningar kanske det bara helt enkelt inte går!
Eller så vet man inte vad viljan består av, eller vad som får en att hämta kraft och kämpa framåt. Hittar man det så är det faktiskt rätt enkelt allt det som kommer efter. Man behöver liksom inte ens tänka hur, utan man gör det som krävs för att lyckas.
Jag har levt länge utan en riktig vilja, utan en plan eller ett "go", det där som verkligen pushar en den där lilla lilla biten som är kvar. Jag har däremot alltid undrat varför jag aldrig riktigt bryr mig. Jag har aldrig varit karriärskåt, har aldrig känt mig manad att hoppa på det ena projektet efter det andra bara för att "det förväntas" eller "man borde för det kan vara ett smart karriärsdrag". Jag har aldrig någonsin känt så. Missförstå mig inte här. Jag gör mitt jobb och jag gör det jävligt bra. Jag är ansvarsfull, intresserad och tar mitt jobb på största allvar.
DÄREMOT! Är inte mitt jobb mitt liv. En beundransvärd donna sa till mig en gång här på jobbet att hon har det här jobbet för att kunna ha en fritid och ägna sig åt det hon tycker är roligt. Det var de mest förlösande ord jag har hört!! Gud så skönt det var att höra någon annan säga det jag tycker men aldrig vågat säga eftersom det har känts som en "ful" tanke. Klart man ska värdesätta jobbet högst liksom! Mhmm?!
Nu har jag däremot hittat det jag brinner för. Jag har hittat MIN vilja. Om andra tycker att fylla livet med träning och hälsa är ett tomt liv så får de gärna tycka så. Det är MIN vilja, det JAG brinner för och det är MITT go!
Jag ser inte min stundande utbildning som något jobbigt, något som jag måste gå igenom för att kunna jobba som pt. Jag ser det som ett enda stort intresse där jag får möjlighet att rada upp oändliga kunskaper på ett enda stort pärlband. Det kommer jag fortsätta med så länge jag brinner för det. Bara för att utbildningen är gjord så betyder det inte att jag är någon pt för det. Egentligen. Jag har fått en licens och en möjlighet att kunna börja trippa på min stig som förhoppningsvis blir bredare och bredare ju längre jag vandrar. Poängen är att jag inte ser det som något jobbigt, utan bara spännande, intressant och....ja jag ser mitt liv helt enkelt. Hur det än ter sig har jag ändå tryggheten i att jag hittat något som är mitt. Min vilja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar