Some days were just not meant to be

Som idag till exempel. Började dagen med ett galant skutt ur sängen, (läs lätt hasning med svår skolios så fattar ni verkligheten). Lite regn ute men jag blundade för det och valde att följa min ursprungsplan att använda benen istället för bilen till jobbet. Kvällen innan hade jag kaxigt tänkt att äh jag packar väskan imorgonbitti, enklast det. Kan ju säga att det finns ett uttryck som heter "kolhydratshjärna", alltså att vid brist på kolhydrater när man ej är van, eller vid lågt energiintag, är hjärnan slö och segtänkt vilket gör att man glömmer saker eller fattar jävligt trögt. Däremot har jag aldrig hört talas om att samma sak skulle hända vid FÖR HÖGT kolhydratsintag, då det snarare var den linjen jag körde på igår med middag på Big Boy och godis hela kvällen. Japp, en av mina sista slösardagar alltså!

Anyway. Jag gick hemifrån och glömde både frukosten och lunchen hemma. Way to go asshole!! Fint det när man har en planering att följa och så raseras den redan innan dagen har börjat! Lyckligtvis fanns det havregryn på jobbet, tack tack till den jag stal det av! Återbäring skall komma, bara jag får reda på vems gryn det var! Lunchen får helt enkelt bli makrill och sallad. Funkar ju nästan lika bra som laxen jag hade tänkt äta, fast inte lika bra och gott förstås.

Men en bra tjej reder sig själv så att säga! Som tur är, så är det mycket att göra på jobbet så jag slipper tänka på att jag är hungrig.

Med hatten käckt på svaj....