Jag är verkligen inget fan av ordet "ansvar". Tycker att det förstör så mycket genom att ens existera i svenska ordlistan, i alla fall för mig. Förstör relationer mellan människor, tar udden av allt roligt, skapar förvisso en viss ordning i livet men på det stora hela? Njäää jag vet inte jag.....Vi har aldrig haft en bra relation, Mr Ansvar och jag.
Jag känner däremot ett enormt ansvar. På grund av det som hänt den senaste tiden känner jag mig ansvarig för många tårar, förtvivlan, missnöje, besvikelse, aggressioner.....yeah I could name them all! Att jag själv har ett ansvar gentemot mig, det är en sak, men att samtidigt bära den fetaste fjällryggsäcken med tegelstenar fulla av ansvar gentemot andra, det är nog more then I can take!
Jag har svårt att ta plats, tycker att det är skitjobbigt att belamra andra med MINA problem när de, enligt mig, förmodligen har det skitmycket värre och bättre behöver tiden till att prata om det.
Jag skäms för att jag varit så ego, för att andra farit illa på grund av mig, att jag dragit in andra i min nedåtspiral.......ja jag kan fortsätta i evigheter!
Samtidigt blir jag förbannad. På mig själv. På att jag minimaliserar mig själv och sätter mig i en icke-viktig position. Ibland behöver man plats. Ibland behöver man få nalla lite tid och energi av andra för att orka. Ibland behöver man bara få vara utan att bli rädd att andra ska tycka att man är jobbig. Ibland behöver man bara helt enkelt, utan att tvingas ifrågasättas!
Min tid i rampljuset är på väg att tona ut. Det fokus som varit jag är inte borta, jag behöver fortfarande få finnas, men inte på samma sätt, inte ur samma vinkel. Nu vill jag möta en uppmuntrande blick istället för att stirra in i ett koöga alldeles innan älgen fattar att den ska dö.....bra metafor Malin!
Dags att sova så godnatt to all of you out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar