måndag 26 september 2011

Running low?



If you ever running low....................


If you ever running low.......




If you ever running low.......




........just call me, the lifetime longlasting energizerbunny......



....after all....when I come to think about it....

DON´T BOTHER!!

För det får faktiskt vara nog nu. Jag är jävligt trött på att vara någon slags duracellkanin som är  bra att ha när batterinivån blinkar låg nere i högra hörnet. Jag är ingen påfyllningsflaska som det går att dutta av lite nu som då. Jag är heller ingen dygnetrunt-öppen jävla bensinstation som ni kan tanka av när det passar.

Det jag DÄREMOT är, är en MÄNNISKA. En människa som känner, tänker och älskar. Ja jag vet, jag älskar alldeles för mycket ibland. Jag lägger hela mig i andras händer, låter dem krama eller krossa, whatever is fine with me. Det ni behöver det får ni, inga problem, jag är ju en evighetsmaskin, alltid fulladdad med vad fan ni än kan tänkas behöva just idag!

Har jag någonsin varit något annat?
Eller har slutstationen alltid varit glasklar för dig?
Ett år, ett tag, en stund.....den tid som behövdes för att du inte skulle behöva mig mer, för att du skulle känna dig fulladdad and good to go?
Har du funderat över vad JAG känner? Har du någonsin ägnat en tanke på att JAG skulle behöva en förklaring, att JAG egentligen inte fattar ett jävla skit?

Tydligen inte.
För batterier har ju inga känslor, de har ju i och för sig batterisyra inuti och syra kan ju vara rätt sur och frätande så fattar du om jag agerar lite surt? Zurt med ZÄTA för det känns som den absolut ultimata hljden av surhet.
Fine, jag är zur!
Det är ju ändå rätt logiskt after all.
Jag är även jävligt förbannad och jag har inte en jävla aning om hur i helvete jag ska prata med dig nu. Jag skulle vilja spotta och svära men jag kan inte eftersom jag fortfarande bryr mig om dig, jag vill ju att du ska må bra.
Naturligtvis, det är ju så ett batteri gör. Laddar om och gör rätt för sig.
Bara ge energi, inte ta.
Jag kan ju heller inte prata med dig som förut. Eller kan jag? Eftersom jag inte har en jävla aning om hur fan jag ska bete mig så beter jag mig inte alls.

Nu tänker jag inte ladda om mer.
Jag är färdig, förbrukad och har kortslutit mig själv i ren frustration.
How about that?
Nu finns det ingen möjlighet till återvinning ens. Så jävla lätt det blev nu då!
Till och med nu gör jag det lätt för dig.
Inte ta energi. Aldrig ta, bara ge.
För det är det ett batteri gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar