När saker och ting händer i livet, tunga saker som att man skiljer sig, säger upp sig från sitt jobb etc, reagerar människor runt en på olika sätt.
Det vanligaste är nog ändå bestörthet. "Näää ska du skilja dig, vad hemskt, hur ska det gå nu" osv osv.
Eller, om man säger upp sig från ett jobb som gör en sjuk invärtes och som man vantrivs något fruktansvärt med. " Hur kan man säga upp sig bara sådär, han/hon HAR ju iaf ett jobb!"
Det mest skrämmande med detta är att den mest "naturliga" känslan den som gör en radikal förändring känner är skuld, skam och en känsla av att man har misslyckats.
Fruktansvärt tycker jag! Det folk runt om istället borde fråga och fokusera på är väl ändå:
MÅR DU BRA?
Om man gör en förändring för att, i slutändan, må bättre så ska man fanimej respekteras för det! Okej att nära och kära uttrycker en viss oro, det är förståeligt, men det här med att man ska må dåligt över sitt beslut av hänsyn till andra....nä det köper inte jag!
Nu har jag den oerhörda turen att ha en arme' av underbara människor runt mig som bryr sig om MIG, hur JAG mår och så länge jag mår bra är det allt som betyder något.
Jag tror verkligen inte ni förstår hur mycket det betyder för mig. Önskar jag kunde ge er rättvisa på något sätt, men jag hoppas i alla fall att ni KÄNNER er betydelsefulla!!
Det var väl ungefär det jag ville säga idag:) Ha en underbar söndag, kanske den sista ljuva för sommaren.
Det vanligaste är nog ändå bestörthet. "Näää ska du skilja dig, vad hemskt, hur ska det gå nu" osv osv.
Eller, om man säger upp sig från ett jobb som gör en sjuk invärtes och som man vantrivs något fruktansvärt med. " Hur kan man säga upp sig bara sådär, han/hon HAR ju iaf ett jobb!"
Det mest skrämmande med detta är att den mest "naturliga" känslan den som gör en radikal förändring känner är skuld, skam och en känsla av att man har misslyckats.
Fruktansvärt tycker jag! Det folk runt om istället borde fråga och fokusera på är väl ändå:
MÅR DU BRA?
Om man gör en förändring för att, i slutändan, må bättre så ska man fanimej respekteras för det! Okej att nära och kära uttrycker en viss oro, det är förståeligt, men det här med att man ska må dåligt över sitt beslut av hänsyn till andra....nä det köper inte jag!
Nu har jag den oerhörda turen att ha en arme' av underbara människor runt mig som bryr sig om MIG, hur JAG mår och så länge jag mår bra är det allt som betyder något.
Jag tror verkligen inte ni förstår hur mycket det betyder för mig. Önskar jag kunde ge er rättvisa på något sätt, men jag hoppas i alla fall att ni KÄNNER er betydelsefulla!!
Det var väl ungefär det jag ville säga idag:) Ha en underbar söndag, kanske den sista ljuva för sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar