Förhållanden, folk och förståelse

Fick just en tung tanke. Kanske inte tung, mer djup. Ofta hör jag hur folk förfasas över andras sätt att leva. Folk gifter sig för tidigt, skiljet sig för snabbt, umgås hej vilt med sina ex eller kan inte stå ut med att se varann. Barn tillverkas av fel orsak, växer upp under "onormala" förhållanden osv osv. Jag måste verkligen tänka över hur jag själv tänker, speciellt efter min egen resa i år. Har väl aldrig haft sån GRYM förståelse för nåt förut, för andras livsöden, så om det är något ni känner att ni vill berätta,I'm your girl! En av mina närmsta vänner undrade hur en del, när det tog slut i en relation, så snabbt kunde gå in i nästa. Jag kan delvis hålla med, om det sker på grund av att man inte klarar av att vara ensam kan jag tycka att det är lite "fel" men å andra sidan, hur vet jag vad som är bäst för ANDRA?? Ibland möter man människor som, omedvetet, belyser ens väg och visar vad som fattas. Om man inte saknar något finns det ju inget att hitta. Det går aldrig att förutspå livet men jag tror att allt sker av en orsak. Hur fort ska det gå i en relation? Vad är det som bestämmer när man känner en annan människa? Jo det är den andra människan och ingen annan! Man kan leva tillsammans i åratal utan att ha en aning om vem den man lever med egentligen är. Jag tror att framför allt äldre människor har fattat det där med att vara ärlig. Nej inte alla men jag tror ändå att själva tänket kommer med åren. De har lättare att säga " det här är jag, det här behöver och förväntar jag mig". Då kapar de en massa tid av crap menar jag. Det är dock inte alltid så enkelt. Ibland vet man helt enkelt inte vem man är och vad man behöver. Jag vill gärna tro att jag har kommit mitt eget mysterium närmre. Jag vet vad jag vill, vad jag behöver och vad jag måste jobba på. Jag önskar alla den möjligheten, att få chans att stanna upp och ta reda på vad som gör varoch en genuint lycklig. Så gå ut i världen och var lite ego!! Ha en underbar helg vackra människor!