Förhållanden part 2

När jag nu ändå är insnöad på förhållanden, känner jag att jag fortsätter på den linjen en liten stund till. I helgen hade jag en helt underbar diskussion, nej inte diskussion då vi båda var helt överens, hmm ja vad heter det då? I alla fall, vi pratade om hur det ser ut och hur folk agerar i sina förhållanden. Några exempel som följer:

 "Det är min vecka att tvätta/diska/laga mat/städa etc etc så jag har inte tid att hänga med och fika, se på hockey, ta en afterwork eller vad nu det skulle kunna tänkas vara"

WHAAAT??!?!! Tänker då jag genast. Alltså, vem är det som HAR sådana regler?? Nu är det här inget nytt, jag vet ju att det är såhär, men jag häpnas ändå över hur folk verkligen lever. Eller inte lever. Jag kan förstå grejen när det är barn med i bilden. Man har ju liksom någon annan som alltid hamnar i första hand, och då går det ju inte att dra iväg på egen hand utan att försäkra sig att någon finns där för barnen,men likväl kan man ju inte sluta att leva eller göra saker för sig själv!

Den här köp-och-säljmarknaden som försiggår i de flesta hemmen är bara inte sunt! "Det går aldrig att få det rättvist! Varje dag är det något som är orättvist." Sagt av en fantastisk människa och herregud så sant det är! Om vi ska försöka skapa någon slags jämvikt och "ge-och-ta"-känsla i förhållandena så är inte det här rätta sättet. Definitivt inte. Man måste ha space. Alla behöver space, för att lära sig själva, för att utvecklas som människor och få en klarare inblick i livet.

Jag tror att jag har kommit på grunden till detta. Människor är så livrädda för att vara ensamma, att inte tillhöra någon, att de försöker stänga in och hålla fast med näbbar och klor när de väl hittar någon att dela längre än en fikarast med. Det de inte inser är att det förmodligen blir en tvärtomeffekt av det hela. Det är ju bara att titta på hur det ser ut när grabbgänget, ELLER tjejgänget för den delen, drar iväg på egen hand en helg. Finlandsfärjan, en fjällresa, vad som helst. Brukar det se snyggt ut? Brukar det gå lugnt och stilla? Brukar ingen balla ur, freaka ut och go bananas? Inte? Men tjena, då har ni aldrig varit på en sådan resa!!
Det är ju just på grund av att 95% av tiden lever inte människorna för sig själva! De lever i en tro att saker och ting ska vara på ett visst sätt, och att förlora kontrollen över något är värre än mord. Så när de väl upplever en stund utan regler, tvång och måsten, vet de inte hur fan de ska bete sig. De blir som hundar som inte har någon alfahanne. Typ.



Really?

Jag var sådan förr. För länge sedan var jag också rädd över att förlora det jag hade att jag helst hade stängt in oss i en öde lada med endast en ko som sällskap. Typ. Sedan växte jag upp, skaffade mig ett par ögon och öron och insåg att nono, this is not the way I wanna live my life. Jag vill inte vara rädd, så rädd att förlora att jag inte ens kan uppskatta det jag har. Just nu.

Just nu har jag fattat grejen tror jag och det är en oerhörd befriande känsla. Jag vet att jag klarar mig fantastiskt bra på egen hand så jag är inte rädd att släppa taget och låta någon flyga. Det är så sant som det sägs, att om det man släpper fritt inte kommer tillbaka så tillhörde det aldrig en från första början. Men att höra samman med någon, när man har friheten att göra precis det man själv vill.....Då vill man återvända. Igen och igen och igen......