Beroende?

Igår fick jag mig en liten funderare. Jag har ju jobbat 12h-pass hela helgen. Lördagen gick ju bra, det var lite pyssel hela tiden men det trivs jag ju med, det är kul att leka MacGyver! Igår kändes det riktigt segt. Dels för att solen sken och jag som lider alla helvetes kval för att inte få vara ute när solen är ute blev ju inte på bättre humör. Sen var jag TRÖTT!! Alltid segast det sista helgpasset för man ska först vända tillbaka dygnet efter tre nätter så det är ingen mening att sova ut direkt varken torsdag eller fredag, sen ska man upp tidigt och jobba lördag och sen vill man ju helst vara vaken en stund på kvällen för att ha någon som helst fritid. Resultatet blir en rätt lobotomerad söndag :)

På vägen hem började jag iaf att bolla tanken på om jag skulle ta en promenad när jag kom hem eller inte. Arne var inte så sugen på att följa med eftersom han kapat ved hela helgen. Framför mig låg en bil som segade på och jag blev mer och mer less. När jag väl kom hem var jag som ett åskmoln och kände att näee ska jag kunna bli som folk och umgås med Arne så MÅSTE jag ut och röra på mig! Så jag snörade på mig skorna och tog en timmes psykopatisk powerwalk. När jag kommit halvvägs först började jag kunna njuta av det fina vädret, av sommarlukterna och sen började jag längta hem till min lille älskling. Väl hemma så kände jag mig som en helt ny människa, glad och avslappnad.

Nu till min fundering. Är det så att det är normalt att känna på det här sättet eller är jag helt enkelt beroende av träning? Jag kan vara less och totalt omotiverad innan jag ska träna men jag VET att EFTER träningen så känns det tusen gånger bättre och jag kan njuta resten av dagen. Är det endorfinerna som gör det eller är det min skruvade hjärna som ställer till det för mig? Tänkte även igår att "jag har ju inte promenerat så mycket den här veckan". Men så började jag tänka efter, vad är det jag då har gjort? Jo! I måndags både gick jag och styrketränade, tisdags promenad, onsdag skulle bli styrketräning men eftersom gymet var stängt så blev det ett halvdant pass på jobbets lilla anläggning, torsdag sprang jag, fredags styrketränade jag och igår promenerade jag. Är inte det fullt tillräckligt?? Nää inte för mig inte! Jag måste tydligen ha någon slags fysisk aktivitet varje dag för att det ska kännas bra. Sen om det är normalt eller ej är ju frågan. Däremot känns det mycket roligare att träna nu än förut, just för att det ger resultat och det känns skitkul. Det är ju bra mycket mer motiverande när man ser var man är på väg istället för att irra runt planlöst och bara spendera tid.
Veckan kommer att spenderas på jobbet, på gymmet, onsdag med Erica, klippning på kvällen, och sen avslutas med en hejdundrande firmafest på lördag. WIIIHHAAAA!!!!!!