Efter det jag skrev igår, om att det inte är roligt att läsa om människors fabulöst underbara liv, började jag fundera lite. Varför är det så att det är mycket roligare och intressantare att läsa bloggar där folk spyr galla över saker, är olyckliga eller förbannade på sina liv etc etc? Lite sjukt är det ju egentligen och helt klart värd en tanke. Jag menar, jag är ju likadan! Inte det att jag missunnar när det går BRA för folk, utan det är helt enkelt roligare att läsa the opposite. Eller, det kanske är så att det är mer intressant att läsa hur vi människor hanterar nedgångar i livet? För att på något sätt förbereda sig själv om det nån gång skulle hända en själv? Jag tycker själv att jag får ut mer av att blogga när jag skriver om de gånger jag är förbannad på saker och ting, rätt ofta alltså haha, än när jag har något roligt att skriva om. Det känns som om det blir en djupare mening i det jag vill förmedla när jag är arg än när jag är glad. Samma sak när jag skriver en låt, det är lättare att lägga ner en känsla när man är ledsen och arg än när man älskar allt och alla. Jag undrar bara vad det BEROR på. Är det så att vi är bättre på självplågeri för själen än att hitta rätt känsla för att vara glad? Är det lättare att vara deppad för då behöver man inte förbereda sig på ännu en djupdykning? LETAR vi orsaker till att deppa? Eller är vi helt enkelt det i grund och botten? När det händer något bra, är det bara en tillfällighet i väntan på vardagen igen?
Shit! Jag skulle inte börjat fundera över det här, känns som jag aldrig kommer sluta! Det rör sig alldeles för mycket funderingar i min skalle för att jag ska kunna kalla mig totally sane :) Men det är intressant, eller hur? Själv tycker jag att jag har det alldeles förträffligt för det mesta, det är därför jag kan bli så upprörd över att bilen framför kör satan så sakta eller att det alltid är slut på just den grejen JAG skulle köpa osv. Små petitesser som egentligen inte har någon som helst betydan för ens livslånga välbefinnande men som gör mig TOKIG bara för att jag har det överlag bra. Nu måste jag lägga mig i soffan och vila hjärnan lite med TV-SHOP eller Oprah eller något annat innan det är dags för jobb!
Jag kan förklara detta för dig. HUr ofta ringer vi en vänn då något sådär lagomt kul har hänt? NJäää inte direkt ofta. Händer det dock nått något sånär tråkit så hör vi av oss,bloggar om det osv. Händer det skit roliga saker och skit tråkiga hör vi ochså av oss.. och vad minns man då man läst en blogg eller pratar med en kompis? joo missären.. man tänker -ÅÅÅÅhh va bra det inte var jag eller stackars den människan osv... SÅÅ äre :)/pernilla
SvaraRadera