Seriöst, ser jag ut som en barmhärtig samarit, en ö där ensamma kan stranda, en hjälpande hand i mörkret, BRIS för vuxna? Ja jag kan fortsätta i evigheter men jag tror ni hajar. Efter en bra dag på jobbet om man bortser från någon enstaka individ var jag hemskt taggad att ge järnet på gymmet. Vad tror ni händer? Jag tänkte testa en ny grej idag, något nytt som jag visserligen gjort förr men inte på länge. Tar tag i handtagen och sätter igång men väldig iver. Plötsligt ser jag någon komma insnirklandes mellan maskinen och väggen, jag tänkte jaha konstig väg att ta sig fram på men visst.....och så säger människan nåt. Jag sneglar lite försiktigt, jomenvisst är det MIG han tilltalar! "Du gör fel" säger han rätt och slätt, kliver in och tar över, ja både maskinen och mig. Okej tänker jag, snällt av honom att visa hur man BÖR göra. Det var ju bara det att det tydligen finns ungefär en miljon olika övningar man kan göra vid just den maskinen och till råga på allt en miljon olika ställningar att stå på för att göra dem. Jag står snällt och tyst bredvid, tar in, lyssnar och LER! När det är min tur petar han och drar i mig för att jag ska stå rätt, om nu rätt är på hans sätt eller ej förtäljer inte historien men det funkar säkert bra för det stramade i musklerna. Men tror ni att det tar slut där? Nepsi pepsi, han vill även träna vidare MED mig. Jag ger upp till slut, tänker att han kommer inte ge sig av så jag tackar för hans hjälp och glider snyggt vidare till andra ändan av lokalen. I ett hörn belägrar jag mig och lite förstulet börjar jag träna benen. Chipp chopp tjolahopp dyker han upp igen. Han pratar...oooooch pratar oooooooocccchhhh praaaaatar!!! Jag får veta halva hans livshistoria, jo halva för jag har inte hört (än) om hans barndom men jag sätter pengar på att den kommer senare eftersom han sa att han brukar hänga där flera timmar om dagen. För att träna upp sin svenska, okej jag börjar förstå. Han hade bara invandrande kompisar som han kunde prata svenska med och då hände det att det blev snett grammatiskt och det kan jag också förstå. Däremot går ekvationen brett isär när jag tänker vad gör man på ett gym? Tränar. Vad gör jag då här i denna inhemska djungel av knagglig svenska? Ler. Varför kan jag inte bara säga STOPP? För mesig. Jag blir GALEN!!!! Är det inte min stalker (inget ont om honom han är trevlig men jag vill INTE vara 90% social och 10% gymmande när jag tränar, the other way around hade varit bättre) så händer det nåt annat tok. Jag kanske ser ut som en som bara läääängtar efter kalla sibiriska kvällar fyllda av kaffekask och nastarovja all the way baby? Jag vet inte jag. Det enda jag vet är att jag vill TRÄNA så jag blir helt slut och bara orkar stappla därifrån men hela tiden kommer någon i vägen som vill prata eller ha samma redskap som jag använder. Skit!
Ska nog ta och klippa till mig en frisyr som säger "Get the fuck out of here and if ya wanna talk....DON´T!"
Är lite på dåligt humör eftersom träningen gick åt pipsvängen samt att jag inte hann ta någon kvällspromenad. Vädret såg ostabilt ut så jag valde att städa i stället vilket jag hatar över allt annat. Konstigt, känns som att nu när jag insett det blir det liksom psykiskt traumatiskt varje gång jag ser dammkornen dansa. Efter dammsugningen lyste solen more than ever men jag hade ju bestämt mig för att torka golven också. Arne kom hem och tog duschen och toan men nu säger jag STOPP! Jag orkar inte dammtorka, omvänd ordning I know men men. Det får bli en annan dag. Nu blir det kaffe och Roomservice!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar