torsdag 10 september 2009

Aha-upplevelser

Att få sig en tankeställare någon gång ibland är väldigt bra och nyttigt. För två veckor sedan kände jag att jag hade ont i vänster armhåla. När jag lyfte armen och kollade såg jag en liten knöl. EN KNÖL??!!!! Japp nu har jag cancer tänkte jag direkt. Jag petade och kände på den, kunde konstatera att den inte gick inåt i kroppen utan att jag kunde ta ett grepp om den, ja ni hajar nog hur jag menar. Kändes lite läskigt och jag bestämde mig för att ge den några dagar för att se om den försvann. Under tiden hann jag tänka på saker som "Jag ska aldrig klaga mer, aldrig gnälla över att jag har mycket att göra för jag klarar ju faktiskt av att UTFÖRA dem åtminstone." Lyckligtvis försvann den, förmodligen var det en broskknöl eller liknande, men fy vad skrämmande det är när något oväntat dyker upp, något som är utöver det vanliga.

Igår satt jag över en timme och läste en blogg som fick mig att stortjuta konstant. Det är Tina Hjerpes blogg, läs den HÄR, och handlar om hur hennes liv vändes upp och ned efter att pojkvännen försvunnit spårlöst. Jag läste och läste och grät och grät. Till slut fick jag slänga mig i soffan hos Arne och bara ligga där tills jag slutat. Jag vet inte hur man någonsin ska kunna förstå hur hon känner sig. Att hela ens allt bara försvinner sådär, hur tacklar man något sånt? Alla drömmar, alla minnen, alla löften, alla tankar som man har delat med någon och sen....bara borta. Jag vet inte men jag hyser stor beundran över hennes sätt att tänka trots allt.

När man får sådana inslag i sitt liv så uppskattar man verkligen det man har MER än någonsin! Jag är glad att jag har ett jobb som jag kan gnälla på ibland, jag är tacksam över att jag har en funktionerande kropp som jag kan träna, jag känner en lycka far and beyond över att jag har en familj och man som jag älskar och alltid kan lita på, jag känner en värme sprida sig genom min kropp när jag tänker på alla underbara vänner som finns i mitt liv. Allt det här är oftast sådant som bara "är", man reflekterar sällan över det men ibland är det nyttigt att få sig en käftsmäll som heter duga. Något som får en att tänka efter lite extra.

Annars har det varit en sagoligt vacker dag! Har vandrat fram och åter till ICA för att handla ingredienser till ett nytt bröd-experiment. Hemvägen var väl sådär lagom kul med åtta kilo väska på ryggen, fullproppad med bön- och kikärtskonserver (ja det var rea på dem så snåljudas skulle lagra). Så där fick jag, de malde sönder min rygg med resultat att större delen av vägen fick jag bära ryggsäcken på magen. Börjar förstå hur det måste kännas att vara höggravid...huga!

Hur brödet blev får ni veta senare. Har inget batteri i kameran och tänkte få med en bild på hela härligheten (?) senare. Jag har även gjort äppelplättar till lunch, ett fantastiskt gott recept som kommer från en vansinnigt cool brud nämligen Liss. Hon har en massa goda recept och inspiration för en liten tös som mig :) GO GIIRRLLLL!!!!

2 kommentarer:

  1. "Att hela ens allt bara försvinner sådär, hur tacklar man något sånt? Alla drömmar, alla minnen, alla löften, alla tankar som man har delat med någon och sen....bara borta. "

    Det finns två alternativ - antingen hittar man ett sätt att gå vidare eller så går man under själv.

    Jag lever än, vilket betyder att jag på något sätt hittade ett sätt att gå vidare med mitt liv. Vi hade iaf en kropp att säga "hejdå" till (i vårt fall hittade polisen honom när de gick in i bostaden), tror det hjälpte en del (tog iaf bort en del ovisshet).

    SvaraRadera
  2. Att folk dör är ofrånkomligt men att det händer på sådana meningslösa sätt, det ä svårt att förstå varför.
    Du måste vara en oerhört stark människa och jag hoppas att du skonas från mer ont i framtiden så att du kan LEVA och få styrka genom det!
    KRAM

    SvaraRadera