...finns det något värre än det? Jag HATAR verkligen när folk surfar in i min zon och verkligen STUDERAR mig. Omklädningsrum har onekligen den förmågan. Jag kan inte känna någon lugn och ro i ett omklädningsrum. Ta till exempel det på gymmet. Det är trångt, många skåp, mycket grejer och människor som ska trängs på en liten area. En del gör som folk gör mest, byter om, duschar, klär på sig och drar. Men en del.....de ska verkligen utstuderat TOKSTIRRA på andra. Vafan ÄR det om? Har jag lust att vråla. Har jag tre brösvårtor? Hår som hänger i testar under mina armar? Ärr på armarna efter en destruktiv uppväxt? En djävulstatuering på ryggen? Ovårdade tånaglar som slingrar sig runt fotknölarna? NÄ! Jag tänkte väl det! Det är egentligen inte människorna jag har problem med, det är ju mig själv. Jag blir nervös och undrar vad i hela friden är det med MIG som jag missat under alla dessa år? Förmodligen är det endast ren och skär nyfikenhet men det hjälper inte mig, stressad blir jag ändå.
Fick förresten höra igår när jag bytte om till träningskläder på jobbet:
"Men Malin vart har dina tuttar tagit vägen?"
Ja vafan vill du att jag ska svara? Är jag ledsen över att jag ej längre behöver kuska land och rike runt för att hitta två tältpåsar som jag kan sy om till en halvdan BH? Tycker jag att det är jobbigt att inte känna hur huden verkligen TÖJER sig mot knäna när jag springer eller hoppar? Är det ett helvete att inte måsta köpa skjortor antingen i större storlek än vad jag egentligen behöver bara för att få igen knapparna, alternativt för LITEN storlek vilket resulterar i en säkerhetsål runt tuttarean för att slippa en HUGE glipa a la Helvetesgapet i Ronja Rövardotter? Är det tomt och tyst efter kommentarer som "Vem har blåst upp de där på dig då?" Svaret är: NÄ!
Jag blir inte irriterad över frågan, det är just det här att jag har blivit STUDERAD som gör att det kryper i mig. Vet inte riktigt vad det är med just omklädningsrum. Jag har ju inga problem med att bada bastu naken med andra eller så, alltså är det inte nakenheten i sig som är ett problem. Antar att jag tänker så mycket på hur jag är, ser ut och verkar att det är jobbigt att höra om någon annan också tänkt på det.
Detta får mig osökt in på vad jag hade för mig igårkväll. Hade ju gratisbiljetter att hämta ut till filmen "Prinsessa". Kändes jävligt bakvänt och tröttsamt att åka hemifrån en måndagkväll när man är helt slut i kropp och själ men gratis är gott! Arne skulle egentligen följt med men han kände sig konstig i magen så jag lämnade honom hemma och tog med mig Sara istället. Lantlollor som aldrig varit på en smygpremiär förr tog med oss eget snarra. Jag var skitduktig och handlade en nöt/russin-mix, skulle minsann inte falla i någon godisfälla här inte. Det jag inte visste var att bioklubben bjöd på cider och hot snacks......var jag inte tvungen att ta emot så säg? :)
Filmen, hur var den då? S.V.I.N.B.R.A!!!!! SE DEN FÖR GUDS SKULL!!!!!!! Älskar när man inte har en enda förväntansfull nerv och så KABAM slås man omkull av denna vansinnigt vackra, tänkvärda, igenkännande film. Är det inte PRECIS sådär man känner sig? Ibland skulle jag vilja skriva men det är nog större delen av tiden man känner sig missanpassad, missförstådd, misstrodd, ja alla miss- man bara kan komma på. Önskar bara att jag hade samma klarsynta lissyn och mod i blick. Maja är en sporre för oss bruttor som tror för lite på oss själva. Se den, se den igen och tänk på henne när ni kissar i motvind!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar