Smågnäll

Det fanns ett skäl till att jag inte hade någon som helst lust att titta på "Svenska Hollywoodfruar" häromdagen. Det kom dock ett skäl till varför jag kände mig tvungen till att göra det. Jag menar, jag läser Aftonbladet och det står något i stil med "...om mannen vill ha sex är det kvinnans skyldighet att ställa upp". Därför tvingade jag mig själv och stackars Arne att bänka oss i soffan och titta. Efter en halvtimme vände sig Arne i soffan, tittade på mig med hundblick och baaaaaaad "Jag klarar inte något mer BYT KANAL!!!" Jag höll med till 1000%.

Det finns ett skäl till varför jag inte har kommenterat detta vansinnigt avskyvärda program. Jag tänker nämligen inte låta en människa som Anna Anka ta någon som helst plats i etern och jag önskar att resten av världen gjorde detsamma. Ont skall med ont fördrivas så tig ihjäl skiten helt enkelt! Ska det gnällas så gnäll på något harmlöst som "Kändisdjungeln" eller "Björnes magasin". En sådan människa ska bara inte få göra sin röst hörd, eller alla har väl rätt till att höras men i vissa fall borde resten av befolkningen stänga av hörseln och helt enkelt INTE LYSSNA!
Så det är vad jag tänker göra. Jag tänker inte röra en min när den människan poppar upp som en illvillig finne inför första daten. WORD!

Så, när jag väljer att inte spy galla över DET programmet, vad tusan ska jag gnälla på DÅ?
Har städat här hemma idag, bara det kan ju sänka humöret med flera hundra grader. Det är även en sådan dag när jag ser allt som är fult i huset. Rummen i sig känns hopplösa att få någon ordning på innan vi har omstrukturerat, omtapetserat, OM ALLT! Det känns meningslöst att städa med någon ingående inlevelse i köket då det ändå ska ut "i sinom tid". Varför plocka i ordning i data/musikrummet när vi inte ens har gardiner där än mindre en gardinstång? Vi ska byta plats på gästrum/gameroom och data/musikrummet och innan det sker så vill jag naturligtvis tapetsera om. Vilket kommer resultera i att it ain´t gonna happen in a veeeery long time :) På ett sätt är det bra att känna såhär ibland. Till slut kommer det till en gräns då det blir ohållbart och vi börjar riva och slita i ALLT istället. Var inte oroliga folks, snart kommer det nya lovestories om us and our beloved Bauhaus!

Ja ni vet, såna smågnälligheter sysslar jag med idag. Vad är det som gör att vissa dagar känns precis så? Imorgon kan allt kännas lugnt igen. Det fixar sig, såååå jävligt är det ju inte, bättre att spara lite mer pengar. Tsss.....eller inte :)