Vart tog den flickan vägen?

Jag var 4-5 år. Min bror skulle åka skidor ned till sjön med moster Annika, och jag ville prompt följa med. "Du orkar inte, det är för långt" sa alla till mig meeeen jag var tjurig. "JOOOO JAG ORKAR VISST!!"

Sagt och gjort, jag fick följa med. Nedvägen gick väl an, men på hemvägen orkade jag knappt stå på benen. Annika fick BÄRA mig större delen, om inte hela, vägen hem. Jag var nog rätt nöjd ändå, jag fick ju i alla fall vara med!

Det jag nu undrar är: Vad hände med den där lilla tjejen? Varför packade hon väskan och drog utan att ens säga hej då? Varför kommer hon och hälsar på så sällan, allra minst när jag behöver henne som mest?

Jag saknar henne. Jag skulle vilja att hon klev fram, spände sina stålblå ögon i dem som säger att hon inte kan på egen hand, och talade med hög röst. "JOHOO HON KAN VISST!"
Men oftast gör hon inte det. Hon har blivit som en låtsaskompis, en Molgan, som jag får ta till när det är något jag verkligen vill men inte vågar.

Det är otroligt vad små ord kan göra skada. Jag har många sådana exempel från min barndom. Inte för att jag hade en dålig barndom, det handlar nog mest om små olyckligheter där man inte har tänkt sig för. Som den gången jag såg en tjej uppträda på tv och jag sa att en gång ska det där vara jag. "Nähäää inte törs du deeet heller, det går inte!"
Eller när jag hade skrivit en dikt och ville visa den för jag tyckte verkligen att den var bra och jag var nog lite stolt. Det jag fick höra var "Den där har du inte skrivit själv" Eftersom den var så bra var det omöjligt att tro att ett litet barn hade skrivit den. Men jag var inte vilket barn som helst, jag var ditt barn.

Det här var ord som absolut inte var meningen att skada. Det är bara en olycklig förening av fel uttryck och feltolkning, men när man är barn tolkar man inte saker på samma sätt som vuxna gör.

Små små saker som kan bli så oerhört stora och tunga att bära med sig i ryggsäcken. Skulle packat ur den för länge sen, men till skillnad från min träningsväska som alltid står packad eftersom jag är för LAT, handlar det här inte om lathet. Jag vet bara inte riktigt hur man gör, och manualen för det tog den där lilla tjejen med sig när hon drog.