Mitt fredagsmys

Japp det här var det jag sysslade med när andra gick på Tjejkväll på stan eller satt hemma i gosoffan och myste :) En av alla moves jag lärt mig ser ni ovan, och ja ni ser ju att det INTE är tjejen på bilden som skrivit inlägget haha!

Idag gick det lite upp och ned. Har ju inte dansat på två veckor då det förra veckan var inställt på grund av sjukdom, så jag var rätt nollställd. Började med improvisation, men greeeeat! Har väl glömt allt plus att jag har lite träningsvärk i benen sen gårdagens pass med Fredrik, så början blev lite hackig må jag väl säga. Repade dock upp det i slutet så det kändes rätt bra när jag lämnade placet.

Har nyss haft en väldigt intressant diskussion angående min träning. Jag har fått vissa "råd". Jag bör inte träna så mycket som jag gör, när jag styrketränar ska jag inte lyfta saker (eehh nähä?!) och tävling nästa fredag var ungefär det dummaste jag någonsin kommit på. Och då har jag kommit på många dumma saker (tydligen) förut i mitt liv. Några andra exempel är väl min kost, mina intressen, ja mitt liv och hur jag lever det i största allmänhet. Japp, då har jag väl sammanfattat det rätt bra!

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag kanske har slutat och det är väl rätt osunt på ett sätt. Nej jag ljuger. Jag reagerar. Alltid. Kniven skär mer eller mindre djupa sår, en slarvig gatukirurg med skitiga fingrar och hembränt som desinfektionsmedel häftar ihop det med krokiga stift och när det väl läker, om det gör det, så finns det alltid ett ärr kvar.

Jag blir så trött så trött, så innerligt trött på att alltid bli missförstådd. Vad är det som är så jävla FEL? Vad är det som gör att det inte går att förstå? Vad har jag gjort som orsakat så mycket hemskheter? Egentligen?

Det går inte ihop i min skalle. Tyvärr. En gång i tiden hade jag någon som alltid sa att jag kunde göra allt jag ville. Någon som kanske inte alltid förstod men som ändå stod bakom mig till 1000%. Självklart finns det någon som som gör det nu också, herregud jag ska inte ömka mig själv mer än nödvändigt. Men det behövs redan tidigt i livet, redan innan man ens själv förstår det.

Det är hennes röst jag hör när jag gör något jag egentligen inte tror att jag kan, hon överröstar mig i stereo. Ibland räcker det inte tyvärr, ibland väljer min hjärna att lyssna på det jag hörde sist. Jag måste sluta med det men hur jävla enkelt är det när de man tycker aldrig borde ifrågasätta kritiserar mest av alla?

Inte så muntert inlägg såhär på en fredag men det är vad det är!

Hugs and kisses som plåster på såren.....from me to you.