Time to shape up!

Ibland känns det som om jag funkar jävligt komplicerat. Jag menar, jag hatar att ha det inrutat, när allt bara är samma, samma, samma varenda dag. Jag tycker att det är skitjobbigt att ha saker inplanerade, när jag inte själv kan välja. Då känner jag mig låst och styrd. Ta tex poledancen. Jag älskar verkligen varenda sekund när jag är DÄR men det är just det där med att jag "måste" gå dit en viss tid en viss dag som gör att det känns skitjobbigt. Jag vet inte varför det är så riktigt.

Jag vill leva mitt liv sådär fluffigt, lätt och bekymmerslöst. Det är ju inte alltid det funkar så när man är vuxen, vissa saker går inte att strunta i och vissa åtaganden måste man göra.

MEN!

Jag klarar heller inte av när allt är en enda röra, när jag inte vet vilket ben jag ska stå på, när tankarna rusar i 320 knyck och jag inte hinner fånga in en enda. Jag vill ha ordning och reda på min insida, där ska var sak ligga på sin plats. När jag känner att något ligger lite fel och jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig för att lägga det tillrätta igen, det är då det blir lite klurigt. Fel var kanske ett illa valt ord, det behöver inte alltid vara ett fel som måste lagas.
Otålighet. Så kan det kanske vara. När jag känner att jag är på väg någonstans, mentalt eller kroppsligt, och jag inte är riktigt säker på var och varför.

That´s why I need to......

 

Jag måste samla ihop mina vagnar och rusande tåg och börja fokusera. Vissa saker kan man inte påverka, då är det bara att lägga dem åt sidan och koncecntrera sig på det som händer just nu. Klart man ska ha långsiktiga mål, men jag känner att nuet bara är en transportsträcka, och det är inte riktigt meningen. Jag missar rätt mycket av nuet då, och om jag ändå inte kan spola framåt, why bother then?