Fuckin perfect

Pretty, pretty please
Don't you ever, ever feel
Like your less than
Fuckin' perfect
Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like your nothing
You're fuckin' perfect to me

De är klipska de rackarna som skriver Pinks låtar må jag säga. Ibland träffar de mitt i prick! Jag lyssnar, nickar ivrigt igenkännande, lyssnar igen för att jag tror att jag ska lära mig något and then.......NOTHING!
Jag står fortfarande och stampar på samma förbannade mentala nivå. Hur fan ändrar man på något som inrotats sen barnsben? Snart 30 år av hinder, framgångar, lycka och sorg har ju gjort mig till den jag är, men om jag bara kunde utveckla min insida på samma sätt som jag försöker träna min utsida....Ja om jag bara lyckades till 10% skulle jag ju se stora framsteg.

Istället tycker jag att ju mer jag funderar på hur jag reagerar och är, så gräver jag min grav djupare och djupare och verkligen sätter käppar i hjulet för mig själv. BUT WHY?? VARFÖR är det så FÖRBANNAT SVÅRT att inse att jag, ibland åtminstone, är rätt FUCKIN PERFECT?! Jag är ju fan inte DÖV, jag  HÖR ju vad folk säger, men jag verkar inte lyssna.

Jag är rätt less på att låta andra styra hur jag ska känna ibland. Less på hur jag TILLÅTER det gång på gång. Det var någon smart människa som en gång sa, jag kommer inte ihåg ordagrant, men det var något i stil med att det är ingen annan än en själv som tillåter andra att gå rakt över en. MEN HUR JÄVLA SANT ÄR INTE DET DÅ??

Intressant det där ändå, hur människor fungerar tillsammans i olika situatuioner. Har verkligen tänkt på det sedan jag började jobba på mitt nuvarande jobb. Hur man är mot vissa, hur vissa påverkar en både negativt och positivt, hur en del bara passerar obemärkt, hur man medvetet undviker vissa som man helt enkelt inte vill ägna en sekund åt. Hur några får en att stanna kvar en stund längre bara för att man mår så sjukt bra i deras sällskap och man vill bara slänga sig på den där CLICK-knappen och PAUSA PAUSA PAUSA!
Hur man i vissa situationer är helt i underläge och i andra totalt överlägsen.......SAMMA människor! Tror jag måste studera ämnet lite mer. Jag är intresserad av folk har jag märkt :)

'Ibland är jag som en stridsvagn, ibland som en gammal hund. Jag kan gå på som en besatt i krig när det är något jag verkligen tror på eller brinner för. För att i samma sekund vika ned som en gammal hund, sucka uppgivet och bara go with the flow.

Inget mellanting, men det är väl en del av hur jag är. Jag antar att det bara är att forsätta utmana mig själv, men även tillåta mig förlora ibland. Det är verkligen något jag måste lära mig. Babysteps, här är det okej men i träningen är det inget alternativ. Där vill jag ha STORA KLIV.......men jag måste nog inse att det måste ta tid även där.

Ja ja, små och stora funderingar en vacker måndagskväll. Träningen är avklarad, maten är uppäten. Nu blir det en promenad och sen kaffe i soffan. Peace out!