Idag saknar jag

Har ni känt känslan av att vakna upp och känna att vissa saker aldrig blir som de var förut?
En sån känsla har jag idag. För min del orsakas den oftast av separationsångest eller saknad av någon eller något. Exakt så är det.
Vissa tider i ens liv är speciella, något som man BARA minns som rakt igenom BRA och när man blickar bakåt ser man endast havet glittra i solens sken. Ja något ditåt i alla fall.

Skoltiden kan vara en sån tid. För många kan den förvisso vara rent helvetisk och actually, mina tonår var väl inte de mest glassiga. Däremot tiden jag hade när jag gick KY-utbildningen och omgavs av kanske några av världens mysigaste människor. Människor som jag faktiskt har nära hjärtat fortfarande och som jag kan lita på i ur och skur trots att vi kanske inte ses varje dag. De finns där och det räcker långt ibland. Fast ändå. Ändå saknar jag den tiden. Jag saknar enkelheten, att inte behöva kämpa och fundera så mycket utan bara göra. Jag saknar att sitta helt nollställd i fikarummet efter en helt sjuk lektion och dricka kaffe medans vi diskuterar allt och inget. Jag saknar gemenskapen och kämparglöden vi hade tillsammans. Tillsammans, vilket vackert ord.

I´m a people-person. Det är inte många som tar sig in och får lära känna mig annat än den glada, spralliga tjejen som alltid har en rapp replik tillbaka och som alltid dansar runt och ler. Det ÄR jag, most of the time. MEN! Det finns så mycket mer. Därför häpnar jag varje gång det bara glider in någon som lekande lätt bara springer genom fortet och plockar de där satans nycklarna som ingenting.
Men, precis som på fortet, människor kommer och går och när man vaknar och inser att helikoptern redan har lyft eller båten lämnat hamn så känns det.

Det är väl så det är att vara jag. Jag lever rätt mycket här och nu och tänker inte så mycket på vad som komma skall. Då blir livet till en enda stor åktur på Balder, mycket ups and downs. Jag kastar mig in i saker med världens största engagemang, iklädd skygglappar av modell ENORMA. När jag sedan ser tillbaka och undrar "Hur tänkte jag DÄR egentligen" så vll jag gärna tro att jag har lärt mig något. Förmodligen, men jag vet ju att det händer igen och igen:)

Djupa funderingar denna vackra onsdag!
Har tagit årets första mil med mina småpinnar. Gick förvånansvärt bra men det är klart att det inte blev några strålande resultat, tror det tog 55 min ca. Glömde kolla klockan när jag drog iväg så jag får ta det mellan tummen och stortån.

Dags att dra över lite golv med dammsugaren. Imorgon ska jag ha VÄRLDENS bästa förmiddag med en av mina "people" hihi. Goaste Camilla ain´t goin´nowhere i alla fall om JAG får bestämma! Vi ska ha mysfrukost, träna på gymmet och sen myslunch där vi ska smida planer för framtiden. AJJ LAJJK!!