Igår var det Alla hjärtans dag and did I make a big thing out of it? Nä faktiskt inte. Jag är ärligt talat inte så mycket för det där kommersiella, att det JUST PÅ DENNA DAG ska köpas blommor, hjärtan och choklad för att uppmärksamma nära och kära. Jag behöver ingen blomma EN gång om året för att veta om jag är uppskattad, jag blir tusen gånger gladare om Arne har fyllt på vedförrådet så jag slipper. DET är omtanke varje dag det! Och kanske är jag bortskämd med sådana saker, det är väl därför jag inte saknar uppvaktningen just denna dag. Han fixar maten när jag sitter som ett såll i soffan och inte klarar av att få ihop en riktig tanke efter att ha jobbat natt. Han funderar, grejar och pysslar nästan MER här hemma än vad jag gör!
Still though. Kanske behövs en speciell dag för oss människor, en dag som gör att man måste stanna upp och tänka till. Vi lever i ett rätt känslokallt samhälle. Alla har fullt upp med sitt så vi behöver en spark i arslet som säger "Hey there, stanna upp lite och TÄNK TÄNK TÄNK! Vad är VIKTIGT i livet för DIG?"
Man kan ju uppmärksamma människor utan att behöva KÖPA en massa krimskrams. Ett sms för att berätta att personen betyder något speciellt, en oväntad kram från något håll, en klapp på axeln för att säga att det där gjorde du för jäkla bra.
Kom att tänka på det efter Melodifestivalen. Kan fortfarande inte släppa att Christian Walz INTE väckte några som helst varma känslor i detta satans vinterkalla land! MEN! Jag kanske har FÖRKLARINGEN! THEEE ANSWER!! Vi KÄNNER ingenting längre! Vi är så avtrubbade av allt som vi matas med att vi bara följer strömmen. Vi läser Aftonbladet där det står att Sanna är favvotippad och vips så har vi mekaniskt GJORT så att det BLIR SÅ!! Det är skrämmande vad påverkbara vi är!
Jag har ju länge nu tjatat om att jag KÄNNER en massa och det gör jag tamejfan, mer än många andra verkar det som. Jag är sjukt mottaglig ibland och jag vet aldrig riktigt när det kommer. Till största del kanske jag inte lägger ned så stor vikt vid vad som rör sig runt mig, jag lever 80% på "whatever". Men de där sista 20%.......när de kommer, kickar in och verkar DÅ LEVER JAG!! Då finns det ingen som kan säga till mig att "nähääee du lilla vän sådär ska det inte vara". Det är de gångerna jag flyttar mitt liv i den riktning jag vill och det är en jävligt skön känsla. Att vara så tvärsäker på något att det inte finns en chans till att jag kommer ha någon ångest, hjärnbry eller ånger till att jag gjorde som jag gjorde. That´s what keeps me going!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar