Wanna be somebody else

Har småläst lite i min blogg, sådär skönt ego som man kan vara ibland. Då slog det mig att jag OFTA skriver att jag vill vara som någon annan. Jag vill vara lika anspråkslöst frispråkig som Plura, vill ha en kropp och självsäkerhet som Pink, ha modersinstinkter som Moder Theresa, kunna sjunga och lira gura som en kvinnlig Shawn Mullins.....ja ni hajar nu va?!

Vad fan vill jag DET jämt för? Vad är det, EGENTLIGEN, som är så förbannat FEL på MIG?
Let´s face it, om vi nu ska rada upp mina exceptionellt fina egenskaper.

Jag verkar vara en sån som gör andra människor glada. Jag ger lite av min energi helt enkelt.
Då tänker jag naturligtvis att "jamen det är väl självklart att det är SÅ, därför att de som får den uppfattningen av MIG är ju såna som SJÄLVA ger MIG den känslan." Win-win-system med andra ord.
Ni ser, redan här har jag lagt den egenskapen på andra, att det är ANDRA och inte JAG som framkallar den.Idiot.

Jag är tjurig och målmedveten när det kommer till något som jag tycker är viktigt och intressant.
Min träning till exempel. Jag gör det bästa jag kan utifrån de egenskaper jag har och har jag bara ett mål och syfte så finns det inget som kan stoppa mig att försöka nå det målet. ÄR det bra för mitt mål att stiga upp klockan fem för att hinna ta en promenad så gör jag det. ÄR det bra för mitt mål att strunta i den där godispåsen fast jag är SVINHUNGRIG och den står mitt framför mig, så ger jag fan. Helt enkelt!
Då tänker jag igen, att, "jaaamen om jag INTE FÅR ALLS, så är det mycket lättare att ge fan, det är värre om jag helst inte ska, då blir det svårare att låta bli."
MEN VAFAN människa, det ÄR STARKT att GE FAN HELA TIDEN OCKSÅ!!

Give myself a break!
Borde vara MITT nyårslöfte!

Samma sak på jobbet.
Jag ÄR jävligt BRA på att HA KOLL! Jag ser vad som händer, hänger med på vad som sägs och vad som ska göras, jag förhindrar mindre katastrofer mm mm. MEN! Vad är det JAG kommer ihåg?!
JO! Att jag kanske inte har hundra koll när det väl kommer en RIKTIG katastrof. Då känner jag mig osäker och vet inte riktigt hur jag ska tackla problemet. Jag har en jävligt svag tro till mig själv och litar då hellre på andra såvida jag inte är hundra miljoner gånger säker på att JAG HAR RÄTT!

Fy fan. Jag blir så trött!
Det är väl naturligt i och för sig, att man ser sina egna svagheter och har viljan att försöka förändra dem. Däremot är det inte samma sak som att trycka ned sig själv vilket det snarare är vad JAG gör. Ja ni ser, en till grej jag måste jobba på. Haha om jag ska fortsätta så kommer jag väl på femtioelva grejer till!

Nä nu skiter jag i det här, drar på mig lite träningskläder och BEGER MIG to da gym!
Scream and shout. Over and out!