Insikt

Jag tror att jag har kommit till insikt om, kanske inte HELA mig för det verkar då fan vara komplext så jag själv går vilse, men i alla fall en del av mig. Det handlar om....ja vi får se vart det slutar när detta inlägg är slut!

Jag trivs oerhört bra med att vara själv. Detta har ingenting med mig och Arne att göra så OBS OBS OBS få inga idéer om det!
I alla fall. I hela mitt liv har jag anpassat mig efter vad andra tycker och tänker, hur andra vill ha det osv osv. När jag var liten anpassade jag mig efter vad de sa på skolan eller i övrigt. Jag var "duktig" när jag gjorde matteuppgifterna snabbt, jag var duktig när jag hjälpte min dagmamma städa. Det var inte fint att utmärka sig utanför normerna utan man skulle vara "normal" och "vanlig".
Jag kommer ihåg vissa saker, när jag t ex såg en tjej uppträda på ett tv-program och jag sa att jag någon gång också skulle vilja stå där, så sa en släkting till mig: "Määh inte törs DU DET, det går inte!"
En sådan kommentar hade kanske kunnat SPORRA en till att "johoru jävlar ATT jag ska" men det funkade visst inte på mig tyvärr. Istället blir jag en sån som tänker att "Nänä det är nog sant".

Det är väl ingenting direkt jag har LIDIT av. Min barndom var bra och jag har inga direkta men efter den på något vis. Jag försöker bara urskilja vad som har färgat mig till att bli den jag är idag.

Anyway. På jobbet är det en massa diskussioner just nu kring vår omorganisation. Jag har inte en enda åsikt snart för jag hör en säga si och en annan säga så. Till slut vet jag fan inte alls vad jag själv ska tänka!
Jag hör olika skiftlag prata om hur man ska arbeta. Jag lyssnar och tänker "Jaha tycker de SÅ, kanske bäst att jag börjar göra så då". BUT WHY?? VARFÖR måste jag HELA TIDEN göra som ANDRA vill??

Därför tror jag, att det är just på grund av detta jag tycker att det är så satans skönt att vara HELT SJÄLV ibland. Då gäller MINA beslut, MINA tankar, MIN tid och MIN lycka. Ingen annan kan påverka mig att göra något som jag för stunden inte kanske vill.

Ibland är det ju inte saker som jag INTE vill göra. Det kan ju bara vara en enkel sak som att "Ska vi gå dit eller dit och fika" och jag kan fan inte ta ett beslut för jag vill inte ta "fel" beslut. MEN GOD DAMN IT WOMAN!!
Okej jag kaaaanske överdriver en smula, jag kan VISST ha starka åsikter om vissa saker men då är det saker som VERKLIGEN betyder något för mig. 90% av allt som händer har jag kanske inte någon direkt åsikt om men de där resterande 10% kan vara avgörande ifall jag måste gå på glödande kol för att försvara eller ej.

Vissa kan kommentera min träning ibland, eller reta mig för att jag är lite "coverbands-groupie". Då blir jag skitförbannad men varför egentligen? Det är ju inte det att jag blir förbannad på personerna, utan mig själv som blir "påkommen" med något som sticker ut. Jaha? Det är väl för fan bara att säga "Ja det är sån jag är så deal with it". Ibland brukar jag faktiskt det och SHIT vad det känns SKÖNT efteråt!

Ja det var min måndagsfundering det! Nu ska jag åka och träna ur den här känslan jag har IDAG.