Besök på busstation

När Magnus Betnér var här i stan öppnade han upp med något i stil med:

"Hur fan kan ni BO här?? Det är som ett jävla lock över hela stan, alla går runt och är deprimerade. Ö-vik, Härnösand och Sundsvall efter varann, alltså SKJUT MIG!"

Då hade han ändå inte besökt Sundsvalls busstation...
Om det är ett lock över stan så är busstation en puttrande gyttjepöl som slukar själar en efter en. Man går liksom in i en vägg av misär och det spelar ingen roll hur mycket de försöker piffa till den med plastblommor och träbänkar. Det ÄR INTE MYSIGT!! Man vågar inte sätta sig på en bänk ifall någon med en dödlig smittsam sjukdom har suttit på den och det har fastnat någon slags bacillusk i nån träflisa som man sen får med sig hem. Man törs inte ställa ned väskan på golvet, dels för stöldrisken naturligtvis, men mest för att man inte vet vem som har spytt eller pissat på platsen där man står. Man försöker undvika ögonkontakt för 98% av de som vistas där är antingen missbrukare av något slag eller så tigger de pengar....för att sedan lägga ned dem på något slags missbruk.

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna när jag ser all misär. En del av mig känner som förmodligen alla gör, man blir förbannad och irriterad, "stör mig fan inte din jävel". Men en del av mig blir riktigt sorgsen. Idag till exempel...ja jag kanske ska förklara varför jag hade så mycket tid att spendera på busstation en ledig dag som denna.
Kort story: Dagen började underbart med träning och en supermysig lunch med en av mina finaste och goaste vänner, Linda, ute på Birsta. Sen var hon supersnäll och skjutsade in mig till stan eftersom jag inte visste hur bussarna gick och ja sen var jag LAT också, det ska ärligt erkännas! I bilen satt jag och skröt om hur ofta bussarna gick mellan Matfors-Sundsvall.

"De går två gånger i timmen vissa tider annars en gång i timmen." Säger jag.
Knäpp en tiger på nosen...sa jag när jag 12.35 stövlar fram och läser att nästa buss hem går.....KLOCKAN TVÅ!!!!!! VAAA????? Det är ju för fasen lika bra att GÅ hem, det går ju nästan fortare! Men jag hade packning med mig och inga gåvänliga skor så jag passade den idén och strosade runt i den vackra stenstan. Den går man igenom ganska fort så strax innan halv två strandade jag på busstation. Storyn fortsätter:

Idag fick jag följa några livsöden. Ett gäng som var kanon och surrade med allt och alla som kom in. En av dem som kom in hade, av vad jag kunde döma, varit en i gänget men skärpt sig och ville inte ha något med dem att göra.
"Jag orkar inte prata med er idag. Idag ska jag vara nykter." Sa hon.

Att ha det som dagens mål, vara nykter. Snacka om tung vardag!

Sen hände nåt på toaletten. En snubbe kom in, drog med sig några andra av gänget som jag nyss pratat om och sen kom en efterbliven (ja efterbliven som i inte riktigt utvecklad, inte efterbliven som i endast idiot) och skrek att hon skulle minsann gå till polisen med detta. Vilket hon sa säkert femtio gånger.

Jag började få panik och kände att jag måste ha luft annars hade jag blivit tvungen att ta en tur förbi Apoteket för att söka nåt lugnande. Så historien tog slut där. För mig. För de andra fortsätter samma visa imorgon och dagen efter det. Tills de antingen super ihjäl sig, blir ihjälslagen i en fight om en flaska sprit eller mirakulöst tar sig i kragen och GÖR nåt gott.

Bussresan hem var en mardröm. Full med osnytna odrägliga tonåringar och bakom mig satt en som höll på att hosta lungorna ur sig. Till råga på allt tog bussen en omväg.
Här har ni några få enkla skäl till varför jag väljer bil istället för buss 99% av gångerna.
VE KOLLEKTIVTRAFIKEN!!