De här tallrikarna köpte vi i måndags, glömde att säga det. Vi har letat något stilrent, enkelt men ändå snygga och fastnade för Rörstrands "Corona"-serie. Nu hade vi sån svintur att det var rea på både stora flattallrikar och djuptallrikar så vi klämde till med åtta stycken av varje. Varför i helvete måste en tallrik kosta 229 spänn?? Det är ju vansinne, man törs ju för fan inte ens ta fram den och när man väl gör det lär man väl äta med plastbestick för att inte göra en repa! Nu kostade de 129:- så jag var dock rätt nöjd.
Tror för övrigt att det är likadana tallrikar som Annika och Yrjö har så nu kommer de att känna sig som hemma när de blir bjudna på mat här :)
Ja jag har ju cyklat idag också. Gissa vilken av de på cykeln jag kände mig som?? Egentligen var det inte just den delen att det var jobbigt, man kan ju cykla fort eller långsamt. Det var däremot SÅ JÄVLA TRÅKIGT!!!! Jag börjar tro att långlopp inte är något för mig. Nu ska jag väl inte kasta in handduken efter första turen nej jag är ju tjurig också. Men det är det här med resultat. Jag vill se och känna resultat snabbt. På gymmet kan jag ju styra det lite, där känner jag mig i och för sig hemma nu, hemma och trygg, så det kan väl bidra en aning. Däremot att motivera sig till ett FEMTON MIL långt lopp, jag vet inte om jag är rätt person för det. Men jag gör det. Det kan hända att jag får en positiv kick och tycker att det är skitkul, vi får väl se. Just nu känns det mest drygt. Sträckan blev cirka tre mil, jag har inte mätt upp den själv men de som vet säger att det är tre mil runt Marmen så jag får väl tro på det så länge. Tre mil på drygt en timme. Enligt träningstipset jag tog ut ska jag egentligen cykla två-tre timmar. WHAT THE?!! Nä jag nöjer mig med tre MIL än så länge.
Imorgon ska jag, om benen känns bra, cykla in till gymmet, träna och sen träffa min megamysiga älskade vän Linda. Eventuellt. Om hon får barnvakt. Vi har inte träffats på egen hand sen like forever så nu är det på tiden tycker jag. Känner mig lite ego nu hihi.
Izzy kämpar på. Imorse ville hon inte ens kliva upp för att umgås med mig vid frukosten vilket jag tyckte var riktigt konstigt. Hon bara låg och såg riktigt uppgiven ut. Så idag när jag kom hem från cykelturen tog jag av henne kragen och vips så var hon "Iiiiizzzyyyy theeee caaanonbaaaal" igen. Lite smådrygt att vakta henne hela tiden så att hon inte slickar på såret. Hon har suttit säkert en timme sammanlagt och tvättat sig som besatt, dock har hon inte siktat in sig på såret. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar