Jag borde fanimej.....

....skämmas!

Och inte bara jag utan förmodligen de flesta!
Satt och läste om Tindras kamp imorse. För er som inte vet så har hon en aggressiv tumör i levern och behöver en levertransplantation. Tindra är tre år, då ska man inte ligga på sjukhus och kämpa för att överleva.När man är tre år ska man i värsta fall oroa sig över var man sist lade sitt mjukisdjur. På sin höjd!

Varför bör jag då skämmas kanske ni undrar?
Jo, här sitter jag, 29 år gammal. Har aldrig legat på sjukhus, har aldrig haft en livshotande sjukdom eller råkat ut för en allvarlig olycka. Jag har alla kroppsfunktioner i ordning, har inte mist något ben eller någon arm.

Vad gör jag då tro?
Jo, jag ser mig själv i spegeln och hittar ungefär femtusen fel!
Ända sedan jag var barn har det här med utseende varit på tapeten. Hela tiden har jag, från olika håll, hört att man ska vara smal för då är det bra. Det var jag inte kan jag tillägga, när jag var liten. Jag var som en boll, ja ni vet ju vad brorsan sa: "Vik in tårna så rullar du" haha!
NU är jag smal fast ni ska veta att det är jävligt svårt att säga det even now! Jag ser ju liksom mina klädstorlekar, XS typ, men i mitt eget huvud så är det snarare XL jag tänker. BUT WHY?????
Jag tycker inte att jag kan ha vilka kläder som helst för allt jag ser är mina fotbollsben som sticker fram som trästockar under mig. Det tog mig halva min livstid innan jag kände mig bekväm i klänning eftersom någon sagt: "Du passar inte i klänning, du är för grabbig." Varför brydde jag mig för?
Jag tycker att jag har för bred rygg, för tjocka armar. Det tar för lång tid för det lilla fett jag har på magen att försvinna så magmusklerna kommer aldrig att synas. Förut hade jag för stora tuttar eftersom jag hade mer fett på kroppen, nu tycker jag att de håller på att försvinna.

Ja NI SER JU!!
Bevisligen finns det ju människor som tycker ungefär raka motsatsen om mig, fel att lyssna på DEM nån gång?! När jag hör kommentarer som "Jamen du VET ju att du ser bra ut", precis som om det vore jordens mest naturliga sak, blir jag lika förbluffad varje gång. Ööhh NÄÄ det vet jag INTE! PÅ RIKTIGT VET JAG INTE!! Det är inget jag säger för att jag vill höra det igen och igen, klart det är för jävla nice, men jag är helt allvarlig när jag säger att jag har väldigt svårt att begripa det.

Såhär verkar ju i och för sig de flesta fungera, både tjejer och killar, men det verkar ju minst tabubelagt att vi tjejer ständigt funderar i dessa banor.
Jag vet en kille som för ett tag sa till mig att det var lite halvskämmigt att stå på gymmet och lyfta vikter bredvid de här belgian blue-typerna. Jag höll på att tappa hakan att HAN tyckte så för i mina ögon är han ungefär rätt jävla perfekt! Men det är ju tyvärr så att man ser sig själv genom den egna, nålsvassa, kritiska, blicken, och sällan utifrån det positiva andra ser!

Hur vore det istället om vi tog och SLUTADE GNÄLLA och nedvärdera våra egna kroppar? Vi duger faktiskt jävligt bra som vi är! Och actually, det är inte alla som får den gåvan att ens kunna klä på sig själva eller äta själva. Det är en grym present vi öppnar varje morgon vi kan kliva upp, göra vår egen frukost, motionera och känna hur kroppen arbetar, dansa dansa dansa tills solen går upp och vi känner endorfinet rusa......för att inte tala om ha sex! Har ni tänkt på det?
Om tio år kommer jag ge min högra arm för att se ut som jag gör nu, det är så jävla ironsikt så man kan skratta halvt ihjäl sig! Då kommer jag nog vara jävligt nöjd ifall det finns EN del på min kropp som inte ser ut som min ålder!

Jag får alltid sådana här tankeställare när jag läser om tragiska livsöden. Tyvärr brukar tankarna aldrig stanna kvar särskilt länge och snart sitter jag där och suckar och gnäller på min egen, rätt fantastiska, kropp.
It´s a struggle, every day, men jag jobbar på´t!

Nu glider jag in i en nedförsbacke. En vecka till, sen ledigvecka! SMAKA PÅ`T!!!!