Losing grip
Har ni någonsin varit med om att fundera över något så vansinnigt länge att ni till slut inte har en jävla aning om var ni stod i frågan FRÅN BÖRJAN? Det börjar med en fundering, kanske en personlig analys över varför man tycker si eller så om en sak. Denna fundering spinner vidare tills den spridit sig till varenda vrå i skallen och det känns som den har en egen puls.
Lite så känner jag idag. Helgen var mysig och avkopplande på alla sätt och vis. Jag och Arne hade många intressanta samtal. Bland annat påpekade Arne lite saker som han börjat se hos mig de senaste åren och som inte har funnits där förut. Det är inte på ett positivt sätt, dock inget som påverkar vårt förhållande på något vis, jo kanske indirekt eftersom det handlar om mig, Kanske är det inget allvarligt, kanske är det en väckarklocka om att jag borde göra lite förändringar.
I DON´T KNOW!!
Det är det som är "problemet", att jag inte vet! Jag kan inte riktigt lita på vad jag egentligen känner och det känns lite vingligt så att säga. Nu måste jag väl som vanligt påpeka att detta inte har något med mig och Arne att göra, utan bara me me me.
Jag känner att jag inte utvecklas med mina erfarenheter, det är snarare så att det jag får erfarenhet av stoppar upp mig i min fortsatta utveckling. Hänger ni ens med? If you do, I´m more than impressed för själv fattar jag ingenting haha! Ska försöka utreda detta. Oh shit here we go!
Vissa människor har en drivkraft och överlevnadsinstinkt. Det spelar ingen roll hur många gånger de får höra att de "inte kan" eller "inte borde" eller "det kommer aldrig att gå". De gör det. STILL! Som om de får energi av motgångar och gör det till sina framgångar.
Så önskar jag att jag kunde tänka! Men nä nä, så fort någon säger att jag inte kan eller ifrågasätter varför jag gör som jag gör, så har en liiiiiten liiiiiten elak mini-me kontaktlimmat fast sig på min axel och småskrattar så fort jag tänker en vettig tanke. Schyrrans! Tack som fan! And the wheels go round and round.
Detta har alltid varit en issue för mig. Dock har jag märkt att det har växt mer och det har mycket med mitt jobb att göra. Tror jag i alla fall. Tror. Det är fan ett dumt ord ibland. I wish I knew!
Faktiskt så tror jag att det till största del handlar om mig själv och min egen syn på mig. Om jag hade valt en annan tankegång från början hade sannolikheten för att hamna på denna snåriga stig istället för en grym autobahn, varit rätt mycket MINDRE i alla fall!
Stora tankar från en liten tjej :) Jag tror, nej jag är rätt säker på, att jag, trots min enorma brist på lokalsinne, kommer hitta min autobahn. Jag har ju i alla fall fått upp ögonen och börjat nysta så sakta i härvan.
Hav förtröstan kära vänner! Jag är bara i en liten nedförsbacke i mitt rollercoaster-liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar