Alldeles nyss visades ett klipp från "Sofias änglar". Arne kommenterade med att "Undra om man skulle prioritera annat än att renovera och såna saker om man skulle ha det sådär."
Mitt svar är: JA GARANTERAT!
Jag har en grym fobi för att bli sjuk eller vanställd på något sätt som gör att jag inte kan använda min kropp på det sätt jag är van vid. Eftersom jag är grymt kritisk till min egen kropp och utseende och rätt ofta bara ser det jag vill förändra och förbättra, är jag ibland övertygad om att jag kommer råka ut för något som gör att jag tittar tillbaka och ser vilken idiot jag var.
Eller att jag blir riktigt sjuk och inte KAN skotta snö. Då kommer jag tänka att jag var jävligt onödig som gnällde över en sån skitsak.
Jag har nog lätt för att stressa upp mig och tänka att "all shit happens to me all the time" fast egentligen har jag ett HELT UNDERBART SORGLÖST liv!!
Då tänker jag rätt ofta att det förmodligen kommer ske något hemskt, riktigt hemskt, som ska få mig att inse att livet var nog rätt jävla bara ändå.
Tomas Fogdö är ju ett exempel på hur man förändras efter en oycka. Fast för hans del var det till det bättre. Har hört honom säga någon gång att olyckan var det bästa som hänt honom. Knepigt kan man tycka, men jag vet inte ändå. Man får nog rätt grymma perspektiv på livet efter en sån grej.
Kör lite med dubbelmoral här då jag ändå tycker att jag är bra på att se och värdesätta små små saker i livet. Att få dricka kaffe första vårdagen, barfota ute på altan och känna solen värma ansiktet. Höra en riktigt bra låt som bara vrider om ända längst längst inuti mig. Ja ni vet ju redan what I like, jag brukar berätta det rätt ofta. Men små små saker som förgyller och sätter guldkant på tillvaron. Jag plockar fram de bilderna ibland, strippar ned dem i molekyler och bara njuuuuuuter.
Måste bara bli lite bättre att sluta explodera över skitsaker. Eller så är det bra att få ut aggretionerna, vad tror ni? :)
Idag testade jag i alla fall att ÄTA MER vid lunchtid. Jag smockade i mig en hel tallrik full med bulgur, köttfärs och tomat. Sen var jag proppmätt och redo att däcka i soffan...meeen det kunde jag ju inte göra på jobbet!!
Kände mig helt ledbruten, färdig för räkning och totalt slut i själen men bestämde mig ändå för att dra mig till gymmet och köra ett benpass. AND OH MY GOD så BRA det gick!! Har inte tränat ben på två veckor och jag vet inte om det var vilan eller maten men det bränner bra än. Undra hur det ska gå imorgon?
Tänkte nämligen försöka mig på att kliva upp i ottan och ta mig en löptur innan jobbet. Hmm....återkommer hur det gick i den frågan!
På torsdag ska jag i alla fall slippa köra rygg ensam. Jag ska sula fast mig vid två eminenta unga män på gymmet och tvinga dem lyfta upp mig i chinsstången när jag inte orkar längre....vilket tyvärr är rätt snart haha!
Ådi ska få lite omvårdnad också. Han strejkade idag mitt på E4:an idag. Jag var redo att döda honom på riktigt, som vanligt haha. Dock KAN det vara mitt fel......ska undersöka detta imorgon!
Hugs and kisses TO YA ALL!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar