Jorå, det har hunnits med en hel del faktiskt. Pusselbitar har lagts, borttappade sådana, ni vet som de där man letar sig galen efter och när de väl ligger på plats blir man barnsligt glad över att man lyckades hitta dem. För det är ett pusslande, det här med distansförhållanden. Det har sina tjusningar i och med att man slipper det tråkiga, trista i vardagen och man kan istället ägna sig helt åt varann och göra bara sånt som är roligt. Nackdelen är väl att det där limmet som skapar en naturlig sammanhållning tar mycket längre tid att framställa, och saker missuppfattas och blir till något helt annat än det kanske var tänkt. Var sak har sin tid, viktigast är dock att pusslet inte slutar läggas och hamnar i en dammig kartong under någons säng.
Idag har det sportats, både framför tv:n och på hockeyplan. Jag har nämligen snörat på mig skrillorna och dragit av några skär, för första gången på 12 år. Det var superskoj, trots att jag verkligen inte var bäst på plan denna gång. Nänä my honey steppade lätt som en fjäder och flög fram som nån jäkla Mohammed Ali på isen :D jag var i alla fall nöjd över att kunna åka både framåt och bakåt utan att ramla. Man måste inse sina begränsningar ibland :)
Imorgon startar grisveckan. Undra om den går fortare om jag blundar och springer igenom den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar