Det är rätt fantastiskt hur lätt en dörr kan öppnas eller stängas. Lätt, men också fort. Ibland känns det som att jag står i en svängdörr där stänga går lika fort som att öppna, ut är närapå detsamma som in.
Tänkte på det idag när jag pratade med en människa som tidigare stått mig väldigt nära, förmodligen närmare än personen själv någonsin haft en aning om.
Då pratade vi om livet, om musik, om saker som vi sett var för sig men som vi båda visste att den andre skulle ha reagerat på, även på vilket sätt reaktionen skulle ha sett ut och hur den hade uppstått.
Idag pratade vi om...ingenting. Absolut ingenting. Dörren är helt stängd, låst, igenbommad och jag är rätt säker på att den aldrig kommer öppnas på det sätt den en gång gjorde.
Det känns konstigt, och det är därför jag undviker att hamna framför den där dörren. Jag vill inte stå där och knacka helt förgäves, självklart eftersom jag har annat att lägga ned min tid och energi på, men i ärlighetens namn till största delen därför att det känns. Det känns och inte på ett bra sätt. Klart att jag saknar den där röda tråden, de där brödsmulorna jag alltid visste kunde leda mig hem bara jag böjde mig ned och plockade upp dem.
Det här var bara en reflektion över hur sköra vissa trådar kan vara. Oftast vet man inte om det förrän det är för sent, och då står man där med skägget i brevlådan och en fet
"VAD VAR DET JAG SAAA!!" -skylt mitt i nyllet, postad och klar liksom!
It kinda hurts, you know, men det är livet som händer, hela tiden, om och om igen, så det är bara att sko sig och hoppas att man valt right kinda shoes för dagens uppdrag. Annars är man rökt.
Idag har varit ännu en händelserik dag. Tränade armar med bodyfitnesstjejen, och jag är rätt säker på att jag kommer få äta upp det på torsdag när jag ska förlita mig på att mina armmuskler ska hålla mig fast runt stången. Är ju liksom inte van att dra av sju övningar för bara armarna sådär på direkten, speciellt inte efter att jag kört min crossfit-linje, men det var riktigt skoj! Inte sista gången kan jag nog lova att påstå.
Kvällen fortsatte med IKEA-besök tillsammans med Evan för att provsitta soffor. Fanns inte många alternativ så den jakten fortsätter nog ett bra tag till. Fy fan, jag som blir helt kallsvettig bara jag ska försöka välja en kaffekopp, hur fan ska jag lyckas få ihop ett helt hem???!!!! Skräckens timma är en över haha!
Eftersom stan somnar in vid åttasnåret hade vi ingenstans att fika, så vi åkte hem till Evan och körde soffmys med te och fruktsallad.
Nu hägrar sängen och min nattande proteinflarra. Sleep tight honeys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar