Ibland drabbas jag av en sådan lamslagen, oändlig tomhet. Den tar jävligt långa semesterperioder men så helt plötsligt slår den till, utan att ens andas sin hitkomst. Det är jävligt oschysst tycker jag. Hur fan ska man kunna stoppa ett rusande tåg om man inte har någon aning om att det kommer?!
Det känns som att jag har amputerat en väsentlig del. Den delen är mitt förflutna, och något som är fullt och fast självvalt. Vad är det då som gör så ont när jag kommer nära? Har mitt inre någon form av fantomsmärtor? Kan det funka så? Eller är det det att jag är så väldigt vilse så att, när jag kommer i kontakt med något som känns lite "hemtamt", automatiskt slänger ut mina tentaklar och gräver mig fast, i hopp om att jag ska stoppa upp den där tomheten?
Den är som en riktig flyttstädning. Den sveper in, drar igång tryckluften och blåser rent.
S.O.P.R.E.N.T!
Det är inte bara en grej, en person, en vana, en situation, en reaktion som jag saknar, nej det är mer komplex än så. Det är inte heller mitt tidigare liv (med allt vad det innebar och alla personer som ingick och som jag nu har förlorat) i helhet som jag saknar, det är mer en känsla av....ja jag vet inte, trygghet, lite rutin....lite av den där delen som i för stor dos blir åt helvete för trist och tråkig. Där är den igen, den där vågskålen som alltid verkar vara på väg att tippa över åt något håll.
Kansken.....att ha för många "kansken" i livet gör att även de fasta punkterna i livet får det jävligt jobbigt att hålla ihop substansen som är mitt liv, och de luckras liksom upp i kanterna, lite lagom självförstörande sådär.
Sådär tänker jag när tomheten bor hos mig. När den är på semester känner jag mig stark, lycklig och rätt jävla fantastisk. Då är mina fasta punkter gjutna i cement and I can walk on water God damn it! Då vet jag var jag ska sätta mina fötter, utan att titta, och jag vet att mina fötter är förbannat söta! Då fattar jag mina bästa beslut och skickar min mest trimmade energi runt jorden, varv på varv.
Det är då jag är som bäst, det är då jag är JAG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar