Att utseendet spelar en stor roll i samhället är väl inget någon behöver hymla med. Hur man ser ut och hur man uppfattas, både beroende på utseende och beteende, är ju egentligen allt när det kommer till social samverkan. Såklart, vad har man annars att gå på? Det man ser och hör, det är ju det man får, sen att det inte är hela sanningen om en person är en sekundär grej i detta sammanhang.
Jag vet att jag, ibland, har seglat igenom livet och bra saker har liksom "bara hänt" på grund av hur jag uppfattas av min omgivning. Förstå mig rätt nu, jag går verkligen inte omkring och tycker att jag är skitsnygg och att alla andra är grisfula, haha ååh herregud så långt ifrån min verklighet den tanken är!! Tvärtom, jag har väldigt svårt att ta åt mig av komplimanger, och har även väldigt svårt att SE det andra SÄGER om mig! Detta på grund av olika saker som har hänt i mitt liv och som vägrar lämna mitt bagage hur många gånger jag än försöker plocka ur det.
Men något är det ju som gör det.
På jobbet är jag en viktig person socialt sett, eftersom jag är lättsam, glad, "ser trevlig ut" och är rätt bra på att se andra människor. Jag behövs helt enkelt, för att hålla upp balansen och ja, för att hålla upp andra emellanåt. Det är lite som att jag får folk att glömma bort sånt som är trist och tråkigt, jag plockar fram och lyfter ut dem från gråzonen, direkt in i ljuset. Det är verkligen inte något jag tycker är en negativ grej, oh no, jag är oerhört glad över att ha "begåvats" med en sådan viktig detalj.
Sist, när vi var på kurs och jag stod i kaffekön så började jag sjunga på en trudelutt. Halva kön började vända sig om och titta för att ta reda på vem i allsin dar gör en sån grej, en blev jätteglad och började surra med mig och han slutade heller inte surra på hela dagen. Det är de där små sakerna, inga märkvärdiga alls men det är något som jag bara gör utan att ens tänka på det. Eller gör "alla" såna grejer? Jag upplever det som att de flesta aldrig skulle komma på tanken, eftersom det verkar helt befängt. "Göra bort sig på det viset" liksom. Ja jag vet inte hur jag ska förklara det så att ni förstår hur jag menar.....
Jag fick ett samtal från skolan som jag gick på tidigare. De vill att jag kommer dit och pratar inför yrkeshögskolans generaldirektör. Sådana gånger blir jag full i skratt och tänker att herregud vet ni vad ni ger er in på nu? Jag som får tourettes så fort jag blir lite obekväm och antingen kommer det inte ut något vettigt över huvudtaget, eller så sprutar det ut dumheter!!
Men det är också en sådan grej. På grund av hur jag uppfattas, den bild jag levererar, så är jag ett ypperligt verktyg i sådana sammanhang. Att sälja in en produkt. Look at that chick, om hon gör det kan det inte vara dåligt!
Förstår ni vart jag är på väg?
ALLA blir ju dömda för sitt yttre, naturligtvis, i alla fall till en början. Nackdelen av att ha det yttre till sin fördel, kan vara att det blir väldigt svårt att påvisa att det faktiskt finns en skarp insida. OCKSÅ!
Jag gnäller inte nu, herregud nej, jag menar bara att
TJEJER som är snygga får jobba hårdare för att tas på allvar.
Nu provocerar jag här, I know, men lite så är det faktiskt. I vissa sammanhang är det helt klart enbart fördelar, och naturligtvis kan även snygga tjejer ha fördelen att bli hörda JUST PÅ GRUND av deras utseende.
Men i mitt jobb......där är det nog snarare lite av ett handikapp mer än en fördel. De tittar på mig, gör en ockulär besiktning, bedömer att "jo för fan, hon duger att dra över men varför i helvete skickade de HENNE för att ställa av den här pumpen/ledningen" eller vad det nu kan vara.
De hör vad jag säger men deras reptilhjärnor kan bara inte greppa det. As simple as that!
Kontentan av detta är nog: Hur man än vänder sig har man arslet bak! :D
Ha en underbar fredag nu, tänk inte på mig när jag går in i fighten mot reptilhjärnorna ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar