onsdag 8 februari 2012

Jag HÖR vad du säger.....



.....varför ser jag då inte att du gör?

Kommunikation på olika nivåer, hur man uppfattar varandra och olika situationer är ett jävligt intressant ämne. Att säga något med munnen kan vara enkelt, men att i själva verket MENA det....är två vitt skilda saker. När de två delarna inte samspelar, det är då det blir svårt att greppa läget och hänga med i svängarna.

Varför säger man då saker som man inte menar?
Det är ju inte så att någon står och siktar på en med en pistol, inte alltför ofta åtminstone. Det är klart att barn hasplar ur sig mindre genomtänkta saker ibland, utan en tanke på konsekvenserna, men när vuxna människor spelar i samma liga, blir det en konstig uppenbarelse. Det är ungefär som att se en dvärg, förlåt småväxt person, prova skor i storlek 47......väldigt konstigt alltså! Schysst liknelse I know, men bare with me a while.

Jag har en förkärlek till just sådana här saker. Jag pejlar, testar och läser av folks beteenden, och är väldigt känslig för sociala förändringar. Att känna av situationer och veta när det är dags att skärpa till sig och sluta skämta, eller när det är läge att slänga in något lättsamt.
När det kommer till svårare situationer, och jag ställs inför sådant som berör mig personligen, då vet jag däremot inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Till en början. Om jag stått på ett ben tillräckligt länge blir jag, rätt logiskt sett, trött, och jag orkar helt enkelt inte bekymra mig för vad som kommer hända om jag sätter ned det andra benet. Den känslan är en skön känsla. Jag kanske ramlar och faller, men det gör liksom inte ett skit. Jag känner mig trygg med vetskapen om att ifall jag skulle slå mig och göra mig illa, så kommer det att gå över.

"Det finns folk som arbetar med att sätta ihop sina medmänniskor, och som gör det varje dag."

Fysiskt ja, men det är rakt ifrån alla som lever i den lyxen att de har ett säkerhetsnät omkring sig. Jag är en av de som dragit fetaste vinstlotten. Det finns inte ett enda tillfälle som jag behöver känna att det inte finns någon som kan lappa ihop mig ifall jag blöder.

It´s a gifth and I´m grateful to every stitch you guys give me!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar