Ångest/stress?

Här sitter jag, det är måndagmorgon, jag och Arne är lediga tillsammans i en hel vecka, vi ska åka till Stockholm på onsdag och göra en massa kul och vad känner jag? Ångest! Eller nej, stress kanske, jag vet inte riktigt vad det är men något är det som buffar runt och gnager i mig. Jag känner mig stressad över att vi ska åka iväg på onsdag, det betyder att vi "bara" har två dagar hemma och hur ska vi hinna med allt på två dagar? Vi behöver byta däck på min bil, egentligen städa båda bilarna, kratta gräsmattan, gräva upp där vi ska sätta nya blommor, handla blommor, mattor och lite småpyssel så det actually ser ut som att det BOR folk som BRYR sig här hemma, putsa fönster både utvändigt och invändigt, måla om en kruka som sett sina bästa dagar och som jag tänkte sätta blommor i, tvätta kläder, städa, träna......ja det finns som sagt lite att bita i. Men problemet är att jag inte VET vad jag VILL GÖRA! Jag springer runt här hemma och stressar upp mig, eller nej, jag stressar inte NED heter det väl, kan inte slappna av och bara njuta av att vara ledig. Nähäe du inte jag heller, det är precis som att det sitter någon liten djävul här inne och bara pockar på uppmärksamhet. Har just tittat ut på Arne och då måste jag ändå småle lite. Han ligger som fridens liljor i soffan med ett täcke och tittar på TV, söt som socker är han :) Han är sjukt bra på att ta saker med ro, till skillnad från mig just nu. Jag vet inte vad jag har för bild ens av hur jag vill att dagen ska vara. Hade hoppats på sol för med sol går allt bra enligt mig. Då är det nemas problemas att vara ute och greja men nu när det är lite grått så tiltar det i min hjärna. Alla små hjärnceller har slagit på tvärniten och ligger bara och väntar på att jag ska ta ett beslut så att de kan börja jobba igen. Har i alla fall betalat räkningarna och ringt skatteverket så ett litet uppsving kanske det har varit ändå.

Börjar dock fundera över hur jag egentligen lever. Tycker själv att jag har det lugna gatan, har ju bara jobbet, träningen och mig och Arne att tänka på i princip. Men veckorna rullar på i ett enda gytter av kugghjul och jag tror inte att jag verkligen lägger ned så mycket tid på att bromsa in lite. En perfekt dag för mig är ju att kliva upp tidigt, hinna träna allt förbannat jag ska träna, för att sen kunna sjunka ned i soffan och bara känna lugnet. Då kan jag slappna av på riktigt och känna mig nöjd att jag hunnit med mig. Det kan ju vara träningen som är en stor bov i det hela, jag tänker på det hela tiden, måste försöka hinna planera in allt under veckan och funkar det inte blir jag grinig och irriterad på mig själv. Känner mig dålig som inte prioriterade på "rätt" sätt och eftersom jag fortfarande inte kommit igång så att jag har ett flyt i det hela känns det också kasst. Nej jag vet inte jag, måste nog ta ett djupt andetag, slappna av och....kanske gå ut och gräva lite!