Det känns som om luften gick ur mig i helgen och jag har fortfarande inte återhämtat mig riktigt trots en maratonsömn på fjorton timmar söndag till måndag. Kom hem efter jobbet, blev servad med mat och sen slocknade jag i soffan kvart över åtta. Nio la jag mig i sängen, somnade på direkten och sov som en gris till måndagmorgon. Arne hade dock inte sovit lika bra, för första gången hade han funderat på att lägga sig i soffan för jag låg över hela sängen samt snarkade hur han än försökte vända på mig. Jag var inte ens medveten om det eller jo, jag visste att jag LÄT för jag kände att det var stopp i både näsa och hals så jag kunde inte ens göra något åt det.
Igår hann jag med lite sol innan jobbet, wooooah!! Satt ute på altan i en timme ungefär sen var det bara att packa ihop och bege sig igen. Nu är det bara tre skift kvar sen fan ta solen om den inte tänker lysa under mina lediga dagar!
Har ont i halsen och känner mig allmänt krasslig. Har inte ens kunnat ta mina promenader så att träningen ligger efter kan man lugnt påstå. Alla på jobbet frågar "Jamen har du sett nåt resultat än då?"......ööh....NÄ! Och det är det som gör mig fan så frustrerad!! Jag vet ju att inget händer över en natt men jag hade ändå hoppats på att träningen skulle kommit igång på allvar så att jag åtminstone kunde se NÅN skillnad. Vore ju till stor hjälp så jag blir påmind om varför jag gör detta. Imorgon är sista gången jag ska träffa min PT tror jag (om jag är frisk vill säga). Ska skriva upp en jävla massa frågor, har ju funderat ut en del men jag måste komma ihåg dem också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar