Att vänta är verkligen inte min grej. Det här med att sitta i något slags väntrum med en nummerlapp vars nummer jag inte kan göra ett skit åt, är ingen direkt upplyftade syn.
Egentligen kanske det inte handlar så mycket om just att vänta. Det kanske mer handlar om att jag inte gillar när jag inte själv kan styra över det som händer. Att måsta förlita sig på andra och annat. Kontrollbehov kanske är ett ord som dyker upp när ni läser det här, men jag skulle inte vilja kalla det för det. Jag kan ibland tycka att det är jätteskönt att slippa bestämma saker och bara flyta med och cruisa fram. Nej det handlar nog snarare om rädslan för att bli besviken. Ja jäklar, där har vi det! :) Bättre att förlita sig på sig själv, då har man ju bara sig själv att skylla i slutändan. Inser att det är väldigt bakvänt tänkt på många sätt men ändå rätt logiskt. Don´t ya worry, I´ll learn.
Just nu finns det liksom ingen fast punkt i mitt liv. Jag går mest runt och väntar. Väntar på att andra (de här "andra" är jag jäkligt misstänksam emot ska ni veta), ska fatta beslut som är rätt avgörande för mig och mitt liv. Det är en känsla som jag verkligen inte tycker om. Bakbunden, tied up, and there´s nothing I can do about it.
Jag vet ju att jag har rätt, så på ett sätt är det bara att lägga det åt sidan och......haha....vänta!!
Så fort jag får klartecken kommer det att kännas mycket bättre, startskottet har gått liksom. Då får jag, kanske inte en fast punkt, men i alla fall en jävligt bra hållplats.
Nu låter det här inlägget väldigt melankoliskt och mörkt ser jag, det var inte min mening riktigt. Jag ska avsluta med fluffiga saker så att ni fattar att jag kommer ha en fantastisk onsdag!
Idag ska jag nämligen få hänga med some real finestuffpeople! So I´m a lucky girl!! Faktiskt, det är jag mycket väl medveten om att jag är. Jag gillar ju att gräva och dra fram all skit som jag manglar runt inombords, min blogg är lite som en....vad heter det nu......jag letar ett annat ord än tarmsköljning, ett finare ord, men skit detsamma. I´ve said it and there you go haha! Jag får ut tankarna i ord, kan se på dem på ett helt annat sätt och simsalabim så blir allt så vansinnigt logiskt och bra. Det är en eeeevighetsmaskin!
MEN!
Jag glömmer aldrig, aldrig, vilka underbara människor jag har runt mig och vilken tur jag har som aldrig, om jag inte själv väljer det, behöver vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar